Luddes kastrering och flytt till egen flock

Idag har äntligen(!) finaste Ludde fått flytta till egen flock och han verkligen stortrivs tillsammans med honorna. Han uppvaktar dem lite smått men utan att forcera, är istället väldigt snäll och försiktig. Luddes kastrerades för en månad sedan och kommer nu framöver få leva lyxliv som avelspensionär tillsammans med några av våra honor. I slutet av sommaren bokade jag tid för kastrering för Ludde hos Husdjurshälsan i Högsbo Göteborg. Men för att inte operera under värsta sommarvärmen fick vi en tid 2 september.

  

Kvällen innan operationsdagen hade jag förberett en transportlåda till Ludde, bäddat med frottéhanddukar och tidningspapper under dem samt hö som jag band ihop med en hårsnodd för att inte riskera hö överallt med risk att det hamnade i opsåret. Vidare var vi ombedda att packa med en matsäck med Luddes favoritgrönsaker som han skulle få postop. Tidigt på morgonen lastade vi in i bilen och körde mot Göteborg. Ludde hade inskrivningstid kl 8:15 så därför blev det att passera Göteborg i värsta rusningstrafiken. Skönt att jag startade i god tid! Å vi var framme och parkerade utanför Husdjurshälsan strax innan kl 8 då de slog upp dörrarna för dagen och efter det att Ludde skrivits in av djursjukvårdare visades vi in på ett av undersökningsrummen. Efter en stunds väntan kom veterinär som gjorde en hälsoundersökning av Ludde, varefter det var dags för mig att säga hejdå och överlämna Ludde till veterinären och övriga operationsteamet.

  

I samband med bokningen fick jag informationen att Ludde skulle opereras under dagen. Efter det att han opererats och väckts ur narkosen skulle djursjukvårdarna ”mata igång” honom samt erbjuda de grönsaker han hade med sig i sin matsäck. När jag kom och hämtade Ludde vid 15-tiden var det en efter omständigheterna välmående marsvinskille jag mötte. Ludde hade matats med criticalcare i några omgångar och piggnat på sig såpass att han ätit en stor del av sina grönsaker. Han hade även både kissat och bajsat (vilket det kan vara problem med postop). Vidare hade jag vid inskrivningen bett om att få med mig en extra påse criticalcare hem ifall Ludde skulle ha svårt att komma igång med maten. Och en sådan påse fick jag med mig tillsammans med ett papper med råd om eftervård samt smärtlindrande medicin (Metacam).

  

Hemma fick Ludde bo enskilt i en extralåda. På botten hade han handdukar med tidningar under och detta byttes dagligen för att minska risken för infektion. På bilden ovan är Ludde alldeles nyhemkommen och fortfarande lite trött efter narkosen. Första dygnet åt Ludde rättså sparsamt så jag stödmatade honom med criticalcare. La även inledningsvis fram flera olika grönsaker så att Ludde skulle kunna välja de han tyckte bästa om. Sedan blev jag mer selektiv och serverade enbart favoritgrönsakerna och gott gräs (bilden endan). Och andra dygnet åt Ludde helt själv. Tredje dygnet åkte jag tillbaka med Ludde till Husdjurshälsan på en extra sårkontroll. Ludde hade opererats med traditionell metod*. Hans allmäntillstånd var gott, men ena opsåret glipade något och det såg ut som sårkanterna inte låg helt ihop. Inget alarmerande, inga tecken till infektion eller inflammation och ingen risk att såret skulle spricka upp utan den enstaka suturen satt på sin plats, men jag ville ändå ta det säkra före det osäkra. Så för att säkerställa att allt var som det skulle blev det alltså ett extra besök. Tack och lov fick vi bra besked och kunde åka hemåt igen utan åtgärd. Därefter blev Ludde allt piggare för var dag. Efter 2,5 veckor flyttade han från extralådan in i burskåpet igen och idag en månad efter kastreringen var det som sagt äntligen dags att flytta från burskåpet och till egen flock 🧡

  

*Traditonell metod vid kastrering av marsvinshanar innebär att två snitt görs och testiklarna avlägsnas tillsammans med närliggande fettvävnad. Ibland kan komplikationer tillstöta efter kastrering med traditionell metod. Antingen som infektion i kvarvarande fettvävnad med abscess som följd. Det kan också bli en reaktion på stygnen/suturtråden som används. En nyare metod finns också där kastrering av marsvinshanar sker genom buksnitt och testiklarna samt kringliggande fettvävnad avlägsnas via detta enda snitt. Enligt exoveterinär är den nya metoden förenad med lägre risk för infektion och andra komplikationer. Dock är inte alla exoveterinärer upplärda på den nyare metoden ännu.

Vårens kullar … och dem som aldrig blev :(

Under våren har det fötts några kullar hos oss, både teddy och solida argente. Den 22 maj fick vi en teddykull. Vår första kull med enbart chokladfärgade teddymarsvinsbebisar. En milstolpe! Tre fina välmående bebisar, två pojkar och en flicka. Flickan fick namnet Crestine’s Florence Nightingale efter den första sjuksköterskan. Fortsatte hela den kullen på det medicinskt-naturvetenskapliga temat och gav pojkarna namnen Crestine’s Farynx och Crestine’s Fahrenheit. Känns som en kull med bra pälsar och det ska bli kul att följa dem små framöver.

  

  

Bara någon dag innan teddykullen, den 19 maj, föddes en kull där jag hade förväntat mig solida argente/agouti men vi istället fick två bedårande söta self-bebisar. Men hur kom det sig då att de blev selfar när vi väntade oss solida argente och solida agouti? Kullen var ett litet avelsprojekt med syftet att få in solidargente på teddy.  Och eftersom jag  vid tiden för parningen inte hade någon passande solid argente/agouti hane passade det extra bra att vår nonself solid silverargente hona Quanah parades med Azkaban, teddyhane i färgen chocolate/cream med pinkeyed-anlag. Tanken var då  som sagt att få solider med teddyanlag. Ett litet avelsprojekt i all sin enkelhet… Eller i teorin är det enkelt. En solid argente ger solid anlaget vidare till sina ungar. Och alla marsvinsungar efter en solid argente och en icke-agouti/argente bör bli solid argente alternativt solid agouti, förutsatt att de får solidanlaget.

I praktiken då? Ja där slumpade de sig som så att  båda marsvinsungarna i kullen blev self. Slutsatsen jag dragit: Quanah har således ett a-anlag för icke-agouti/argente tillsammans med sitt solidanlag/ar-anlag. Hon har även genotyp Ee och kan därför ge vidare e-allelen som gör att de bebisar som får det anlaget tillsammans med samma anlag från sin far inte visar svart pigment utan döljer således ev tickning. Crestine’s Behemoth som är lilacfärgad fick inte fick något solidanlag från mamma Quanah. Istället fick han ett anlag för icke-agouti/argente. Och tillsammans med  motsvarande anlag från sin pappa blev han  self. Eftersom mamma har röda ögon och pappa bär anlag från röda ögon nedärvde Behemoth detta anlag från båda sina föräldrar. Han blev således self lilac. Crestine’s Beyoncé blev cream med dubbla ee-anlag (ett från vardera föräldern). Hon visar med andra ord inte svart pigment och kan således bära ar-anlag för solid under creamen, förutsatt att hon fått det anlaget från sin mamma (isåfall genotyp aarBbcdcreePp).

En liten reflektion från mig… Tittat en del i stamtavlorna och solida argente är inte färgavlade på samma sätt som exempelvis self black eller nonself solid agouti. Avelsmaterialet för solida argente är för litet för det, så man har blandat in en del cream och golden m.fl. Och med det i åtanke är det inte konstigt att det blev som det blev i kullen. Då funkar ju liksom inte den teoretiska genetiken i praktiken. Utan dolda anlag finns och poppar upp. Utmaningen framöver blir att försöka ”späda ut” och avla bort selfanlaget m.m. Vilket görs bäst genom att avla solid argente med solid agouti och till viss del vanlig argente och blanda in self endast i undantagsfall. De solida agouti har färre andra färger inblandade (än solida argente har) och ger då förhoppningsvis färre överraskningar rent färgmässigt. Och det där med genetisk analys av stam och kunskaper inom genetik är trots allt inte så dumt, snarare en förutsättning. Känns ändå bra att kommit fram till hur jag ska komma vidare. Framöver blir det avel med fokus på solid argente & solid agouti  i färgerna cinnamon och silver. Så med tiden så… kan jag nog nå målet.

Tredje kullen föddes på självaste nationaldagen. När jag gick upp på morgonen överraskades jag av att Ace hade fött sin kull en dag tidigare än beräknat. En kull med ljuvliga solida argentebebisar! Tre fina solida argentebebisar, en flicka och två pojkar. Plus ytterligare en liten medtagen flicka som tyvärr inte klarade sig. Mamma Ace och hennes tre bebisar mår fint och de små växer så det knakar. En av ungarna i kullen är en helt underbar fin liten solid silverargente pojke som jag hoppas mkt på, Crestine’s Coldplay.  Min första solida silverargente! Givetvis stannar han och bidrar till fortsatt avel när han blivit lite äldre. Dessförinnan är planen att han skall ställas ut. Delar med mig av foto på Ace med sina nyfödda bebsiar samt två foton på Coldplay, ett som nyfödd och ett nytaget. Han och syskonen blir 2 veckor gamla idag.

  

  

Planen var ytterligare en kull solider som var beräknade att födas i början av juli. Vår fina solida cinnamonagoutihona Galant var parad med Xaron cinnamonargente som just nu är på besök hos oss (han bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark). Just denna kullen såg jag mkt fram emot eftersom jag är speciellt förtjust i cinnamon. Men ödet ville annorlunda… Tyvärr drabbades Galant av komplikationer efter 6 veckors dräktighet. Hon började blöda och blev snabbt dålig. Åkte in akut till Blå Stjärnan. Ultraljud visade inkapslade outvecklade foster i ena livmodern samt missfall i den andra. Galant lades in med smärtlindring etc plus matades med criticalcare för att förbereda för operation. Men det blev ingen operation, utan hon blev snabbt sämre med sepsis och toxikos. Och jag fick ta det oerhört svåra beslutet. Finaste älskade Galant fick somna in lugnt och stilla i mitt knä. Sent på kvällen blev begravningen, och när jag efteråt skulle lägga mig och sova såg jag från min balkong ett magiskt ljusfenomen där himlens molntäcke liksom öppnade sig. Det var min älskade Galant som gick över regnsbågsbron. Vila i frid finaste tjejen! Saknar dig oerhört.

  

  

SMFs riksstämma 2018

Tiden bara springer iväg! Vi är nu en bit in i maj och jag har dessvärre inte uppdaterat bloggen på ett tag. Blir att skriva ikapp lite och berätta om vårens alla olika händelser. Får nog bli flera olika inlägg och vi börjar med SMFs rikstämma 2018 & utställningen i Husby-Långhundra och vad som hände där.

SMFs riksstämma 2018  hölls 7 april i Husby-Långhundra (Uppland) och i anslutning till stämman var det även utställning. Eftersom det var en bra bit hemifrån tog jag ledigt ett par extra dagar från jobbet. Jag deltog i stämman som en av SMF Sydvästs fyra representanter och åkte upp tillsammans med Marie Holmström / Sockergrynets marsvin och Marita Lycknio /Lycknios marsvin. Vi bestämde vi oss för att åka vi upp redan på fredagen och hem på söndagen. Tre tjejer, massa packning & marsvin i min lilla Audi A1… och vi fick plats!!! Magiskt packat, nöjda och glada styrde vi kosan norrut.

   

  

Efter några timmars bilfärd anlände vi till där vi skulle bo under helgen. Maries kompis Annette hade erbjudit oss att övernatta i hennes gäststuga bara 8 minuter från utställningslokalen och i vacker omgivning. Tänk att få bo så, i ett fint hus på landet. Tre trötta och förväntansfulla tjejer somnade den kvällen.

  

Tidig morgon efter en god natts sömn bar det av till utställningslokalen. Enligt planering skulle stämman hållas först och utställningen därefter. För oss som skulle deltaga även på stämman fanns möjligheten att checka in lite tidigare, vilket vi gjorde. Men då hände nått helt oväntat. Mina djur stoppades i incheckningen. Anledningen var att min self chocolate hane Bobby var lite torr på nosen och helt plötsligt misstänkte de ringorm. Pga det fick inga av mina djur komma in i utställningslokalen. Massvis med tankar for genom huvudet på mig där och då. Känslan att åka över halva Sverige och sedan inte få ställa ut. Och att dessutom få höra att ens djur har ringorm med allt det innebär. Ringorm!?! Kunde det verkligen vara ringorm? Och om det nu var det, varifrån hade Bobby fått det? Och hur sjutton kunde jag missa nått sånt?! Jag som dessutom badat Bobby dagen innan vi åkte och då såg han helt ok ut.

Lämnade incheckningen och ställde mina djur avsides. Gick vidare in och deltog på stämman. Och med tankarna på annat håll fick jag ändå till viss del fört fram Sydväst åsikter kring motionerna. Resultatet på stämman blev väl som förväntat. Kunde dock inte riktigt släppa tanken på att Bobby stoppades i incheckningen och att det uttalades högt att ”det absolut var ringorm”. Hur kunde de vara så säkra på nått som jag själv uppfattade som enbart torr hud?!?  Kände mig besviken och ledsen över att inte få ställa ut. Samtidigt när jag ställs inför situationer som denna känner jag mig mitt upp i eländet ändå glad över att jag är sjuksköterska och dessutom någorlunda påläst inom det veterinärmedicinska området. Då slog det mig att här ska vi inte tro, här ska vi veta! Självklart skall en veterinär få bedöma Bobby och fria honom från ringormsmisstanken.

Väl hemma igen blev det omgående besök på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg. Bobby blev undersökt mkt noga och utförligt och veterinären misstänkte INTE ringorm.  Istället bedömdes Bobby ha fin hud och vara för övrigt välmående. Skrapprov togs på plats för att utesluta andra smittsamma hudåkommor, men inga patologiska fynd. Odling togs och skickades. Preliminärsvar kom med trevligt besked, ingen ringorm och inga andra patologiska fynd. Och när sedan det definitiva provsvaret kom och också det visade detsamma, INTE ringorm(!), kändes det oerhört skönt att ha bevis på att det helt enkelt rörde sig om en missbedömning i incheckningen och en helt ofarlig och icke smittsam hudåkomma såsom torr nos. Note to self: se till att framöver smörja med återfuktande hudkräm innan utställning.

Vid veterinärbesöket pratade vi även smittvägar och jag tänker att det i detta sammanhang kan vara väl värt att dela med mig av denna information här i bloggen, då det förekommer en del missuppfattningar om just smittvägarna för ringorm, vilket leder till en obefogad överdriven rädsla för ringormssmitta. Ringorm smittar genom kontaktsmitta och indirekt kontaktsmitta, dvs mellan marsvin som bor i samma bur och/eller träffas på annat sätt samt via föremål exempelvis filtar, kammar etc där ringormssporer kan föras vidare (=indirekt kontaktsmitta). Smittan är INTE luftburen, så övriga marsvin i hemmet smittas inte om man följer basala hygienrutiner och tvättar sig noga efter kontakt med ev smittat djur. Följer man basala hygienrutiner och djuren bor i en egen bur på så sätt att sporer ej kan spridas till övriga djur sprids smittan inte vidare.

I SMF har vi regeln att djur med misstänkt ringorm stoppas i incheckningen tillsammans med samtliga djur från samma ägare. Med anledning av detta och kommande utställningar frågade jag veterinären om råd. Veterinären ansåg att det inte fanns behov av att jag skulle hålla mina övriga djur hemma från kommande utställning eftersom samtliga var symtomfria. Veterinären var också noga med att påpeka att det verkligen inte fanns någon misstanke om ringorm i vårt fall och att det var därför jag fick det rådet. Hade däremot veterinärbedömningen visat misstänkt ringorm hade rådet blivit annorlunda. Så efter det att jag fått det rådet skickade jag iväg anmälan till dubbelutställning i Landskrona 21 april. Då skulle jag se till att mina marsvin skulle få alla de cert som de missade att få i Husby-Långhundra. Jag valde dock att inte ställa ut Bobby & hans burkompis i avvaktan på provsvar.

Hur blev då helgen 6-8 april? Förutom att mina marsvin helt i onödan fick åka över halva Sverige, så blev det på stora taget en bra helg. Hade en fantastiskt trevlig helg tillsammans med Marie och Marita och vi pratade om marsvin, massa annat och livet. Dessutom fick jag med mig två nya marvin hem. Wiiks Robbin, en liten nonself solid silveragouti kille, och Wiiks Isabelle, en söt crested solid greysilverargente tjej. Tack Maria Wiiks för att jag fått möjligheten att förvalta dessa fina solider! Isabelle hade jag dessutom förmånen att få ställa ut eftersom Maria checkat in henne och trimmat henne så fint. Isabelle fick en bra bedömning och erhöll 88p.

  

I samband med stämman flyttade även ett av våra egenuppfödda marsvin till nytt hem. Crestine’s Dexter flyttade hem till Elin / Quercus marsvin. Dexter fick där flytta in till en hane vid namn Nomy. Nomy och Dexter trivs bra ihop och det ska bli kul att följa Dexter framöver. Lycka till!

  

När ödet vill nått annat…

Det har varit lite tyst ett tag här i vår blogg… Det beror på att det har varit en på flera sätt omtumlande höst där vi utsatts för tuffa prövningar. Vår energi och fokus har därför legat hos våra  älskade djur.

Det började en kväll i mitten av oktober. Jag hade jobbat  kvällen och som alltid  brukar jag titta till marsvinen direkt då jag kommit hem från jobbet. Ger dem hö och grönsaker och ser till att alla mår bra. De brukar vanligtvis vissla högljutt efter mat och komma fram direkt. Men han inte kom vår fina Hobbe. Istället låg han kvar i sitt hus och när jag klappade honom märkte jag att han inte rörde sig alls. Ledsen och chockad lyfte jag upp honom. Han hade avlidit helt plötsligt och utan någon som helst förvarning. Inga tecken till skada eller sjukdom utan han var fin och i mkt gott hull. Det var ju inte såhär det skulle bli. Hobbe skulle ju vara avelshane hos oss. I och med att dödsfallet skedde så plötsligt och utan en  för mig tydlig orsak tog jag kontakt med veterinär för att efterhöra tänkbara medicinska förklaringar.  Vid veterinärundersökningen fick jag bekräftat att inga yttre tecken kunde förklara varför Hobbe avlidit. Mest troligt rörde det sig om plötsligt hjärtstopp eller eventuellt nått stort blodkärl som brustit. Vi diskuterade möjligheten till obduktion. Men då det framkom att kostnaden för klinisk undersökning samt obduktion skulle uppgå till närmare 10.000 kronor, och att det inte fanns några garantier att säkert kunna fastställa dödsorsaken, valde jag att avstå  från obduktion. Hobbe följde med hem igen och ligger nu begravd i vår trädgård. Vila i frid min älskade vän, du är enormt saknad!

Nästa prövning blev vår fina Tigerlillys sjukdom där hon tappade snabbt i vikt av oklar anledning. Vi har varit hos veterinär, fått mediciner och stödmatat. Tyvärr blev hon inte bättre och avled slutligen i kramper. På förmiddagen lördag den 28 oktober somnade hon in liggande i mitt knä. Diskuterade även Tigerlillys dödsfall med veterinär. Vid tidigare veterinärbesök hade blodprover tagits och såväl leverstatus som njurvärde  samt övriga blodprover var normala. Veterinären kunde heller inte finna några andra kroppsliga förklaringar, utan den mest tänkbara medicinska förklaringen är att kramperna  kan ha varit huvudproblemet och det som ledde till hennes död, alternativt kan kramperna ha varit följden av tumör eller propp/blödning i hjärnan.  Även vår älskade Tigerlilly ligger nu begravd i vår trädgård. Vila i frid, vi saknar dig massvis!

Vi hade knappt hunnit hämta oss då nästa prövning kom, bara några dagar efter Tigerlillys dödsfall. Domino hade kastrerats den 19 oktober. Allt hade gått bra, operationssåren hade  inledningsvis läkt bra och han var pigg. Så plötsligt en morgon 1,5 veckor efter kastreringen kom han inte ut ur sitt hus  när jag la in hö på morgonen. Jag plockade upp honom och såg då att det svullnat vid operationssåren. Åkte direkt till Blå Stjärnan och Domino akutopererades samma dag och hamnade sedan på IVA. Han var mkt illa däran, intensivvårdades  och för att förhindra blodförgiftning fick han stark antibiotika plus givetvis smärtlindring postop. Ledsna och förtvivlade tänkte vi att nu förlorar vi honom. Men han var en kämpe, en fighter utan dess like, älskade Domino. Två dagar efter operationen hade han återhämtat sig såpass att han fick komma hem.  Vi var på återbesök redan dagen efter för sårvård.  Allt såg fint ut. Sedan kom nästa bakslag. En morgon bara ett par dagar efter återbesöket hade några av stygnen på det större operationssåret släppt pga infektionen tilltagit. Nytt akutbesök till Blå Stjärnans Djursjukhus och Domino lades in för sårrevision.  Operationen/sårrevisionen genomfördes och Domino återhämtade sig bra, var betydligt piggare efter denna operationen än den tidigare. Han fick komma hem,  kom igång med maten och mådde allt bättre. Och vi började tänka att nu är han på bättringsvägen, nu vänder det. Men tyvärr kom ytterligare ett bakslag… återigen släppte stygnen och det större operationssåret var fyllt med var. Jag åkte åter till Blå Stjärnans Djursjukhus. På plats konstaterades att infektionen var omfattande och trots stark antibiotika samt de förbättringar vi tyckte vi sett avseende Dominos allmäntillstånd så var vi tillbaka i samma läge som inför den första akutoperationen.  Beskedet jag fick var det värsta tänkbara. Tillståndet var livshotande och veterinären var mkt tveksam till att de skulle kunna rädda honom. Det skulle bli en för Domino  mycket krävande operation för om möjligt kunna få bort all infekterad vävnad och utsikterna för ett lyckat operationsresultat var ytterst osäkert. IVA-vård skulle återigen bli aktuellt postop och riskerna var såpass stora att veterinären avrådde från operation, samtidigt som de sa att de kunde genomföra den om vi verkligen ville. Ledsen och chockad över beskedet jag fått försökte jag samla mina tankar. Och för att inte orsaka Domino mer lidande tog jag det fruktansvärt svåra beslutet att låta honom somna in. Han fick ett fint avslut, somnade in lugnt och stilla i mitt knä samma förmiddag på Blå Stjärnan och ligger nu begravd i vår trädgård. Vila i frid älskade Domino, du lämnar ett stort tomrum i mitt hjärta!

En olycka kommer sällan ensam sägs det. Och ja, ibland kommer onekligen flera olyckor samtidigt såsom de gjorde hos oss denna hösten. Har funderat en del på varför det är så, men har inte funnit nått riktigt bra svar. Vissa saker som sker är bara alltför orättvisa för att jag ens ska kunna tro att ödet vill ha det så. Ibland sker tyvärr flera ledsamheter samtidigt utan att de har någon som helst inbördes koppling, de bara sker.

Besök hos Blå Stjärnan Djursjukhus pga skadat öga

Allt startade förra veckan, en vecka i semestertider med högt tryck på jobbet & sjukhusets vårdavdelningar. Så jag jobbade mkt, mer än heltid och endast en ledig dag (torsdag) & kvällsjobb innan. Hade som sagt  jobbat onsdag kväll och kom inte hem förrän vid 23-tiden. Gav marsvinen hö och grönsaker. Och precis som vanligt var det några av dem som alltid hänger halvvägs ute ur burarna och även bjuds en första mumsbit innan grönsakerna läggs in i burarna, Tigerlilly, Brum och Mållgan. Och allt var bra med dem.  Vaknade tidigt nästa morgon på  min lediga dag. Gick upp och skulle ge marsvinen hö och torrfoder. Mållgan kom fram som vanligt och då såg jag att han skadat sitt högra öga, troligtvis på ett höstrå. Tog upp honom och vad jag kunde se såg hornhinnan ut att vara oskadad, men slemhinnan runt ögat var såpass svullen att han inte kunde blinka. Fuktade ögat med lite fysiologisk koksaltlösning som jag hade hemma och ringde veterinär. Provade först på hemmaplan, men pga det var semestertider fanns det ingen marsvinskompetent veterinär på plats hos Alingsås Djursjukhus. Så jag ringde vidare till Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg. De hade inga bokningsbara tider den dagen, men vi var välkomna in till deras akutmottagning.

Väl framme hos Blå Stjärnan fick Mållgan komma direkt in på ett av triage-rummen på akutmottagningen. Där skrevs han in av djursjukvårdare och undersöktes sedan av veterinär. Mållgan fick lokalbedövning och därefter infärgades ögat för att se om hornhinnan var skadad. Tack och lov var den hel. Men eftersom slemhinnan runt ögat var såpass svullen var det svårt att se om det eventuellt fanns något skräp/höstrå kvar i ögat. Veterinären förslog därför att ge lugnande för att bättre kunna genomföra en ordentlig undersökning utan stress för Mållgan. Detta genomfördes och undersökningen gick bra, inget skräp/höstrå kvar.

    

Efter undersökningen fick Mållgan återhämta sig liggandes inlindad i en handduk i mitt knä innan vi åkte hemåt. Med oss hem fick vi antiinflammatorisk & smärtstillande Metacam (att ge dagligen fram till återbesök om 3-7 dagar), Isathalmic ögonsalva (2 ggr/dagligen) plus att vi skulle vara flitiga att återfukta ögat med tårsubstitut/ögondroppar. Väl hemma igen var Mållgan mkt trött och fick ligga i ena husses knä och vakna till. Och redan efter tre dagar kunde vi se en klar förbättring och minskad svullnad av ögonslemhinnan.

  

Igår tisdag 25/7 var vi på återbesök på Blå Stjärnans Djursjukhus avdelning för smådjur & exotiska djur. Vid besöket konstaterades att ögonskadan läkt fint. Mållgan kommer bli helt återställd och vi kunde åka hem och fortsätta behandlingen ytterligare ett par dagar. Slutet gott allting gott!

  

Lite reflektioner kring vårens avelsutmaningar och fortsatta avelsplaner

Nu börjar våra teddybebisar bli ännu lite större.  Idag är de på dagen fem veckor gamla. De två tjejerna Aura och Amber bor kvar med mamma Birdie och de andra honorna. Den lille hanen Atlas har flyttat från sin mamma och syskon sedan ett antal dagar och bor just nu med en av våra andra hanar, Domino, som är jätteglad åt sin nye lille vän.

  

Planen var ursprungligen att behålla endast en hona ur vår första teddykull och då en hona som kan användas för framtida avel. Men som ni vet blir det inte alltid som man tänkt sig… Det har varit en på flera sätt omtumlande vår för oss, en vår fylld med avelsutmaningar. Det började med en tuff start i livet för vår lilla hona Amber med akutbesök hos veterinär vid drygt 2 veckors ålder. Som sjuksköterska inom akutsjukvård reagerade jag snabbt och instinktivt när jag upptäckte att Amber drabbats av tarmframfall. Ett veterinärbesök på jourtid räddade hennes liv. Och vi är SÅ tacksamma att hon fortfarande finns med oss. Idag mår hon väl vår lilla Amber. Hon äter, växer och utvecklas, men har legat lite efter i vikt jämfört med sina syskon,. Och idag på 5 veckors-dagen passerade även hon sina 300g. Amber har vunnit en speciell plats i mitt hjärta och hon kommer stanna hos oss. Även Ambers syster Aura stannar tills vidare och tanken är att hon kommer få bidra till aveln här. Lille Atlas däremot är redo att flytta hemifrån. Men vi har ingen brådska utan han får bo kvar tills rätt hem erbjuds.

Nästa tuffa avelsutmaning blev vår andra kull. Sent i söndagskväll 21/5 efter det att jag kommit hem från kvällsjobb födde vår argentehona Quanah sin kull. Det var endast en bebis i kullen och den klarade sig inte. En jättefin men stor bebis som föddes med fötterna före och därför tog tid på sig. Jag fick hjälpa Quanah lite försiktigt samtidigt som hon krystade, men jag lyckades tyvärr inte rädda ungen. Tack och lov kom moderkakan strax efteråt och jag masserade Quanah extra på magen för att minska risken för blödning (om livmodern inte drog ihop sig ordentligt). Jag var väldigt orolig för henne just där och då och därför är det extra glädjande att kunna säga att Quanah mår väl efter omständigheterna. Idag ser hon ut att må mycket bra, äter hö och grönt och verkar trivas med marsvinslivet. Hon är lika social och framåt som innan. Och nu unnas hon fortsatt välförtjänt vila och får återhämta sig i lugn och ro.

Fortsatta avelsplaner…

Just nu planerar vi för kommande kullar. Inom de närmaste veckorna kommer vår teddyhona Tigerlilly att paras. Pappan blir vår mysige teddyhane Mållgan. Går allt enligt plan väntas teddybebisar i två- och trefärgat i augusti. Sedan börjar det närma sig avelspremiär för vår lilla choklad/goldenfärgade teddyhona Docka som vi hoppas skall få bli mamma i höst. Och så blir det ett nytt försök med argentebebisar även det till hösten.