75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

Mars – vår lille ”krigare”

En torsdagskväll (den 19 september) när jag kommit hem efter kvällsjobb hade Cassiopeja fött sin kull, tre underbara teddymarsvinspojkar. Tyvärr lämnade en av pojkarna oss och vi höll  tummarna att de andra två skulle få stanna, växa och bli stora. Inledningsvis såg det bra ut och de två marsvinspojkarna fick namnen Merkurius och Mars. I samband med namngivningen visste jag ännu inte hur bra namnen skulle passa de båda nyfödda marsvinspojkarna, utan det kom tiden att utvisa.

Namnet Merkurius kommer från romersk mytologi, där Merkurius var guden av snabbhet, handel och kommunikation. Merkurius har givit namn till planeten Merkurius, vilket är ett vanligt fenomen då det kommer till planeterna i vårt solsystem. Dock så spekuleras det om att det troligen finns en sammanhängande bakgrund till att han fick namnge just den planeten. Planeten Merkurius rör sig snabbast av alla i solsystemet, och inom den romerska mytologin var Merkurius bland annat känd för att vara en fartfylld budbärare. Vår lille Merkurius var just en fartfylld liten sprallig marsvinspojke som samtidigt höll sig nära sin mamma såsom planeten Merkurius närhet till solen. Merkurius utvecklade sig och gick upp i vikt helt enligt plan såsom små marsvinspojkar brukar när de både diar och tidigt lär sig äta riktig mat.

Namnet Mars kommer också från den romerska mytologin, där Mars var krigsguden. Till honom ställde romarna böner och löften i krig och fältslag. Romarna valde även att namnge planeten Mars efter sin krigargud på grund av den röda färgen på planeten som leder tankarna till blod. Det är järnmineraler i planetens jord, dvs järnoxid = rost, och därmed får jorden och dammet på Mars atmosfären att framstå som rödaktig. Vår lille Mars fick namnet Mars eftersom han var den mest rödaktiga av de två bröderna. Hans rödgruppsfärg är buff medan Merkurius rödgruppsfärg är cream. Att lille Mars dessutom skulle få kriga lite mer för att få möjligheten att växa och bli stor hade vi ingen aning om där och då, utan namnen var som sagt ett färgmässigt val.

  

På bilderna ovan är de båda bröderna en dag respektive en vecka gamla. På den andra bilden ser den uppmärksamme att Mars är mindre än Merkurius. När de var nyfödda skiljde det endast 3g, men allt eftersom dagarna gick syntes en alltmer markant storleksskillnad. Lille Mars var dock hela tiden pigg och åt med en enorm aptit. Och trots att han tidigt åt såväl hö och kraftfoder som grönsaker gick han upp bara ytterst lite i vikt… men trenden var uppåtgående och för att hjälpa honom på traven lite började jag tilläggsmata ett par mål om dagen (dvs inte istället för övrig mat utan som ett extra tillskott i tillägg till). När han sedan dessutom började bli lite oproportionerlig i kroppen med tunna skuldror och bred mage började mina tankar gå åt omogen tarm och jag sökte efter information på nätet. Jag var inte säker på om det var det men ville ändå läsa på lite mer för att bilda mig en uppfattning om jag skulle kunna hjälpa lille Mars eller om han kanske drabbats av ett tillstånd med dyster prognos. Det jag kunde läsa mig till var mer positivt än jag befarade. Det stod bl.a att om man behandlade tillståndet rätt skulle man kunna rädda marsvinet och den rätta behandlingen var fiber. Så jag beslöt mig där och då för att göra ett försök. Så från ca 2 veckors ålder fick Mars nu dagligen Criticalcare blandat med Fortimel för extra energi. Han åt även det med god aptit. Och sakta men säkert började något hända. Hans tidigare så tunna kropp började fyllas ut. Vid 6,5 veckors ålder hade han passerat 300g och var redo att flytta till en av våra vuxna hanar, Crestine’s Eclipse. De har nu bott ihop i ungefär en vecka och trivs mycket bra tillsammans lille Crestine’s Mars och Crestine’s Eclipse. En liten ”krigare” tillsammans med en vuxen marsvinskille som också hade en tuff start i livet som prematur. Två fina överlevare som nu lever tillsammans. Och Mars fortsätter med sin fiberrika kost, så vi förhoppningsvis får se honom växa och bli stor.

    

 

75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

Dubbel kvällsutställning i Brändåsen 3 augusti

Den 3 augusti var vi iväg på  dubbel kvällsutställning i Brändåsen. Lite skönt att inte behöva checka in förrän vid lunchtid. Det gjorde att vi kunde åka hemifrån under förmiddagen. Vanligtvis när utställningarna hålls i Landskrona är det incheck kl 8/8:30 och då får jag åka hemifrån redan kl 5 på morgonen.  Nu kunde jag istället äta frukost i lugn och ro innan det var dags för marsvinen att komma ner i sina transporter och göra mig redo för avresa tillsammans med Maria W.

Strax  innan kl 12 anlände vi Brändåsen och checkade in. Strax därefter började utställningen och bedömningarna. Det blev en hel del väntan för min del. Sedan hände plötsligt allt på samma gång. Då skulle såväl mina tre crested töser upp på domarbordet samtidigt som det var dags för vår teddy junior Crestine’s Jaspar att bedömas. Tack vare snälla vänner som hjälpte mig med marsvin och utställningsplattor gick logistiken ihop.

Resultatet för dagen blev ett antal cert och en ny svenska champion – SCH Wiiks Lucia.  Lucia blev även BIR-reserv i båda utställningarna med gick tyvärr inte vidare till stora BIS-finalen.

Allra bäst gick det för vår egna teddyjunior Crestine’s Jaspar. Han belönades med två cert, blev BIR-junior-reserv i ena utställningen och BIR-junior i den andra där han även slutade som BIS-junior 4 .

  

Kvällsutställning innebar att vi lämnade lokalen i Brändåsen sent på kvällen och körde sedan hemåt västkusten. Trött och nöjd landade jag hemma vid kl 01:40.

Även idag  17 augusti när detta skrivs har det varit utställning, men tyvärr hade vi inte möjligheten att vara med. Laddar istället för Nordiska Mästerskapen som går av stapeln om ett antal veckor.

 

75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

En tuff start i livet…

På morgonen dagen innan midsommar hittade jag en av mina högdräktiga marsvinshonor i sin bur liggandes alldeles stilla och med kraftig slagsida. Hon hade drabbats av en stroke. Så istället för att hitta små bebisar vid henne möttes jag av detta. Vid första anblick var jag inte ens säker på att hon levde. Men när jag tog upp henne såg jag att hon var vid liv om än mycket medtagen.  Väldigt ledsen och rädd att mista både mamma Pretty och barnen hon bar i sin mage, virade jag in henne i en handduk och bar henne med mig . Gjorde iordning en av våra duvtransporter, la henne sedan däri och ställde henne tyst, lugnt och mörkt i hopp om att hon skulle återhämta sig. Sedan hände något smått fantastiskt bara en halvtimme senare. Pretty födde trots sin stroke tre små välskapta bebisar, en pojke och två flickor. Eftersom Pretty var så dålig kunde hon inte ta hand om sina bebisar själv. Däremot fanns jag där. Jag tog bort fosterhinnor och frotterade bebisarna torra samt klippte navelsträngar.  Trots sitt kritiska tillstånd var Pretty en fantastisk mamma som lät de små ligga nära och dia plus att hon pratade med dem. Däremot var jag osäker på om och isåfall hur mycket mjölk hon producerade, så jag började tidigt handmata  bebisarna.

  

Tyvärr såg jag inga tecken till någon återhämtning för finaste Pretty (hon kunde varken äta eller dricka själv utan jag hjälpte henne med allt) och de kändes inte värdigt, utan jag tog det svåra beslutet att låta henne somna in. Vanligtvis får våra teddybebisar namn enligt temat gudar/gudinnor, vampyrer och sagofigurer. Men för just denna kullen blev det självklara valet att frångå temat och bokstaven L som egentligen stod på tur och istället namnge dem alla efter sin fantastiska mamma. Bebisarna fick därför namnen Crestine’s Pretty Sweet, Crestine’s Pretty Cute och Crestine’s Pretty Cool. Kullbilder och individuella bebisbilder på dem finns på vår kullsida Kullar 2019. När Pretty så tragiskt hade lämnat oss fick bebisarna en mycket bebis-kär fostermamma Wonder (sonens abypet). Wonder tog hand om bebisarna såsom om de vore hennes egna. Hon erbjöd närhet, putsade och skötte dem små exemplariskt och lät dem även snutta även om det inte kom mjölk samtidigt som jag fortsatte handmata.

  

De små matades inledningsvis varannan timme första dygnet och sedan glesade jag ut det till tre timmars mellanrum samtidigt som mängden mat successivt ökades. KMR kattungemjölk åt de alla tre med mycket god aptit. Att handmata små marsvinsbebisar är således mer eller mindre ett heltidsjobb de första veckorna. Och eftersom jag jobbar heltid på mitt ordinarie jobb som specialistsjuksköterska inom intensivvård insåg jag tidigt att jag behövde ta hjälp för att tillgodose marsvinsbebisarnas behov av mat var tredje timma. Underbara Marie som har Sockergrynets marsvin har ställt upp och hjälpt mig och Wonder att ta hand om ”Prettybebisarna”.

  

    

Nu har bebisarna hunnit bli 2,5 veckor gamla. De äter välling med god aptit och har (äntligen!) så smått börjat smaka hö, gräs och grönsaker. Vi märker att de jämfört med om de diat sin mamma ligger lite efter viktmässigt, i och med att de varit så väldigt förtjusta i just vällingen och att det varit lite trögt att få dem att börja äta annan mat. Men nu är de på gång och vi håller tummarna för att vi ska få behålla dem alla tre. De har också blivit allt mer tuffa och företagsamma. De tar sig fram obehindrat och hänger gärna ut över burkanten och spanar efter mat. Tuffast av dem alla är minstingen Crestine’s Pretty Cool även kallad ”Coolingen” (efter det att min yngste son kallade honom det när jag satt vid köksbordet och matade honom en av de allra första dagarna). Lille Coolingen har vågat sig på konststycket att hoppa från hustaket och vidare upp på burkanten där han spatserar obekymrat. En tuff liten kille!

    

På bilderna ovan ses Coolingen promenera på burkanten (mitten samt t.h) och en av hans systrar (t.v) hänga över burkanten. Och efter den tuffa och omtumlande starten i livet för dessa små gyllene teddybebisar hoppas vi och håller tummarna för att de nu ska får stanna alla tre.

 

75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

Svenska mästerskapen 29-30 juni Bollerups Naturbruksgymnasium

I helgen 29-30 juni var det Svenska mästerskapen för marsvin, även kallat marsvinsSM. SMF Sydväst var den lokalavdelning som var arrangör och tvådagarsutställningen hölls vid Bollerup Naturbruksgymnasium på den skånska landsbygden i natursköna omgivningar. Jag samåkte med Ann-Marie/Torpstigens marsvin och Marie/Sockergrynets marsvin. Vi åkte ned på fredag eftermiddag och anlände under kvällen till utställningslokalen. Utställningen hölls i ridhuset och efter det att marsvinen checkats in och inkvarterats i sina burar begav vi oss vidare till vårt egna boende för helgen. Elevrummen (som stod tomma på sommarlovet) hade bokats av oss långväga gäster.

 

På lördagen var det dags för bedömningar. Bilderna nedan,  som är tagna innan det hela startar, visar burarna inuti ridhuset och prisbordet med vinster och rosetter.

  

Lördagen bjöd på bra bedömningar för alla våra fem utställda marsvin. Hade med mig endast en teddy denna gången. Som vanligt var konkurrensen hög  och tyvärr fick Blondie inget cert denna gången. Mina fyra övriga marsvin deltog alla i klassen Engelsk Crested Flerfärgade. Crestine’s Erasure fick även han nöja sig med en bra bedömning utan cert. Cleo’s Stormy utställningsdebuterade och fick sitt första cert. Även Wiiks Lucia fick cert, hennes första som senior. Allra bäst gick det för vår egenuppfödda Crestine’s Evanescence som förutom cert även belönades med BIRreserv. Men tyvärr gick hon inte vidare från reservfinalen till den stora BISfinalen.

    

Vanligtvis brukar utställningarna numera vara burlösa, dvs vi har marsvinen i sina transportburar under utställningsdagen. Som besökare ser du inte så mkt av dem då, utan den skymt du får av marsvinen är framförallt när de är uppe på domarbordet. Denna helgen däremot kunde besökarna gå runt i utställningslokalen och titta på alla marsvin. Både de marsvin som var anmälda till utställningen och till-salu-djur som det också fanns burar för.

  

Förutom de fem marsvin som jag anmält till utställningen hade jag även med mig två marsvinspojkar som sökte nya hem. Av dem var det en som hittade nytt hem, finaste Crestine’s Kentaur. I sitt nya hem har han fått smeknamnet Kokos och är nu bästa kompis med 5-årige marsvinsherren Gorm. Så söta tillsammans och de bor hos Jenny-Lynns Unique Guineapigs & bunnys.

  

Och i samband med helgens marsvinsSM flyttade en ny liten stjärna hem till oss. Hjärtligt välkommen Quercu’s Rakel! Tack Elin för förtroendet att förvalta denna lilla sötnos. På bilden till vänster är när jag precis tagit emot henne på fredag kväll. Marie håller henne så jag kan ta ett foto. På bilden till höger är hon hemkommen till oss och mumsar gott gräs tillsammans med kompisen Crestine’s Evanescence – vår lilla 6,5 mån argentehona som tog hem BIRreserv i klassen Engelsk Crested Flerfärgade.

  

Tack alla för två himla härliga marsvinsSM-dagar nere i Skåne på Bollerup Naturbruksgymnasium –  en varm och trevlig marsvinshelg!

75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

Utställning i Landskrona 4 maj

Igår var vi iväg på utställning i Landskrona. Jag samåkte med Anne-Marie som har Torpstigens marsvin. Redan kl 5:15 hade vi bestämt tid för avresa hemifrån henne i Lerum, så kl 4:50 steg jag utanför dörren härhemma i Alingsås. Nedresan till Skåne bjöd på flera årstider inom loppet av 5 minuter – snö, vårsol och gula rapsfält och därefter regn. Riktigt fascinerande väderomslag på så kort tid. Delar med mig av lite bilder som jag tog från passagerarsätet under bilfärden ned.

    

Väl framkomna i Landskrona checkades våra marsvin in på utställningen och vi tog lite frukost innan bedömningarna drog igång. Sedan startade bedömningarna och parallellt med att vi visade våra marsvin för domarna blev det även lite trevligt prat med andra utställare och för mig även en kort introduktion till uppdraget som uppfödarrepresentant i Standardrådet . Ett spännande uppdrag som jag ser fram emot.

Utställningen gav bra bedömningar för alla våra marsvin och utställningsdebuterande Crestine’s Evanescence belönades med cert.

  

Alla bäst gick det för finaste Wiiks Lucia som tog sitt tredje cert som junior. Lucia tog även hem BIR-junior i rasklassen engelsk crested flerfärgade. Därigenom tog hon sig även vidare till BIS-junior-finalen och placerade sig där som 2a, belönad med en fin blå BIS-junior-rosett. AnnMarie tog lite bilder på oss under BIS-juniorfinalen och jag delar med mig av två av dem här.

  

Med oss hem från utställningen följde tre nya större hus till våra honflockar. Här ser ni när en nöjd Crestine’s Blondie ett av dem.

I samband med utställningen i Landskrona igår flyttade finaste Crestine’s Ace tillsammans med lilla Crestine’s Final Masquerade till nytt hem hos Linnea med familj. Lycka till som nyblivna marsvinsägare och hoppas du/ni och marsvinsflickorna kommer trivas tillsammans! Och Final Masquerades kullsyster Crestine’s Fireflight flyttade till Anja/Duettens marsvin för att i framtiden bidra till aveln. Lycka till!

  

 

75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

Äntligen maskrosbladssäsong igen!

Nu börjar det växa vårgrönt ute på ängarna och vi gläds tillsammans med marsvinen åt detta goda. Maskrosblad, grönt gräs och kirskål. Det som allt som oftast anses vara fult ogräs när de hamnar i våra rabatter är rena delikatessen för marsvinen. Och de äter med god aptit, men nu i början är vi lite försiktiga och ökar successivt mängden vårgrönt samtidigt som marsvinen som vanligt alltid har fri tillgång till hö av bra kvalitet. Allt för att deras magtarmsystem ska vänja sig och marsvinen ska må så bra som möjligt.

    

Några bilder på det gröna goda (ovan) och glada nöjda marsvin (nedan).

    

75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

Ett marsvinsrum håller på att skapas

Tidigare har våra marsvin bott i vardagsrummet och närliggande hall. Önskan har hela tiden funnits om ett eget rum, där det bredvid marsvinens burar även finns plats att förvara deras utställningssaker & övriga tillbehör och kanske ett bord för pälsvård m.m. Å i början av mars kändes det som att det var dags att göra verklighet av önskan, så vi möblerade om lite härhemma.

  

Atlas och Gandalf var först att flytta in i det nya marsvinsrummet (bilden till vänster här ovanför). Och efter ett antal timmars arbete var även övriga burar på plats. Största utmaningen var att få det stora burskåpet upp för trappan till övervåningen. Tack vare hjälpsamma vänner gick det. Slutligen kunde samtliga marsvin flytta in i nya marsvinsrummet.

  

Härnäst i plan blir att bygga nya burar till honflockarna, som just nu bor i ikeabokhylleburar.  Dessa burar är i och för sig jättemysiga, men av utrymmesskäl behövs en smartare lösning och att bygga på höjden. Tanken är att utgå från Ikeas soffbord i serien Lack och  målet är att skapa ett stort rymligt marsvinsmansion i flera våningar med plats för en flock på varje våning.  Projektet ”ett marsvinsrum håller på att skapas” fortsätter således… 😉

75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

Efter sommaren kom hösten…

NU är det dags för ett nytt inlägg. Jag har inte uppdaterat bloggen på länge på grund av en mängd olika anledningar (fullt upp med studierna till specialistsjuksköterska plus andra saker i livet som tagit upp tid). Senast jag skrev var under sensommaren… och vilken sommar vi haft! Fantastisk fin på många sätt och vis men samtidigt förde sommaren med sig torka, missväxt och allmänt illabefinnande för både människor och djur som inte riktigt klarade av värmen som bjöds. Och efter det att jag pratat med flera olika marsvinsuppfödare framgick det tydligt att den varma sommaren tyvärr resulterade i en rad avelsmässiga tråkigheter; honor som inte blev dräktiga, födde för tidigt och/eller drabbades av toxikos, små bebisar både prematura och fullgångna som inte gick upp i vikt som de skulle trots stödmatning. Alla marsvinsuppfödare har inte drabbats av alla de nämnda avelsproblemen (tack och lov för det!) men jag vågar påstå att vi alla haft vår beskärda del och mer därtill under den gångna sommaren och hösten.

Crestine’s marsvin är en liten uppfödning, vilket innebär att hos oss föds ett mindre antal kullar per år.  Att då förlora ett par av våra kullar plus älskade avelsdjur blev särskilt kännbart och den varma sommaren blev därmed till ett ofrivilligt avelsuppehåll. Samtidigt kan vi nu glädjas åt höstens ljusglimtar, däribland höstens senaste kull, en efterlängtad argentekull med tre underbart söta bebisar och en mamma som fick må bra.  Plus dessförinnan fyra fina teddymarsvinsbebisar födda i två olika kullar av fantastiska mammor. Den ena teddykullen var även vår första kull efter egenuppfödda djur, lite utav en milstolpe. I den kullen blev Hera ensam kvar,  då vi ledsamt nog förlorade hennes syskon efter födseln. Givetvis stannar Hera hos oss och då jag redan nu vågar påstå att hon har lovande pälskvalitet ska det bli spännande att se hur hon utvecklas framöver.

    

Och efter ett 2018 med en sommar och höst som kantats med avelsutmaningar törs vi nu återigen blicka framåt. Har nu i december satt ihop några avelspar och ser med tillförsikt fram emot ett fint avelsår 2019!

Avslutar inlägget med att även dela med mig av våra två fina julkort som laddades upp på vår instagram och facebook på julafton. Önskar er alla en fortsatt fin julhelg och ett gott nytt marsvinsår 2019!

  

75339374_2488629077899724_5011312753722261504_o

Utställning i Linköping 1 september

Den 1 september var det marsvinsutställning i Linköping. Jag åkte upp tidigt samma morgon tillsammans med Ann-Marie som har Torpstigens marsvin. Redan vid kl 5:30 var vi iväg härifrån och anlände i god tid till Landerydsgården och incheckningen. Jag hade med mig fem marsvin som alla bedömdes vara friska samt i god form och passerade incheckningen utan tveksamheter.  På utställningen fick dem alla fina bedömningar.

  

  

SCH Wiiks Robbin (nonself solid silveragouti) ställdes ut i championklass för första gången och tog ytterligare ett cert samt BIR-R. Vår lilla solida silveragouti crestedflicka Lova (Baun’s Used To Love Her) utställningsdebuterade 3,5 mån gammal, tog sitt första cert och BIRjunior-R. Även våra andra solider, Wiiks Isabelle (eng crested solid greysilverargente) och Crestine’s Cardinal Copia (nonself solid goldenargente) fick bra och rättvisa bedömningar men inga cert denna gången. Allra mest stolt är jag över vår egna lilla choklad/golden-färgade teddyhona Crestine’s Florence Nightingale som endast 3 mån gammal utställningsdebuterade med 90p och CK samt dessutom erhöll domarens hedersomnämnande. Ska bli väldigt spännande att se hur Florence utvecklar sig utställningsmässigt framöver.

  

Var en dag med många fantastiskt fina marsvin (vilket även poängterades vid BIS-finalen och BIS-juniorfinalen), trevliga utställare och givande diskussioner. Nöjda och trötta åkte vi hemåt och var hemma i riktigt bra tid på kvällen. Då tog efterarbetet vid med att bada alla marsvin, tvätta textilier (varmt minst 60grader) och desinficera utställningsplattor och transportboxar.

  

  

Vill avsluta detta blogginlägg med ett foto på vår nyinflyttade tjej. I samband med utställningen flyttade en underbart fin chokladfärgad teddymarsvinshona hem till oss. Vi säger varmt välkommen till SCH Malaxis Laughing at the Moon.