48356616_522320214934360_1487487821898842112_n

Utställning i Linköping 1 september

Den 1 september var det marsvinsutställning i Linköping. Jag åkte upp tidigt samma morgon tillsammans med Ann-Marie som har Torpstigens marsvin. Redan vid kl 5:30 var vi iväg härifrån och anlände i god tid till Landerydsgården och incheckningen. Jag hade med mig fem marsvin som alla bedömdes vara friska samt i god form och passerade incheckningen utan tveksamheter.  På utställningen fick dem alla fina bedömningar.

  

  

SCH Wiiks Robbin (nonself solid silveragouti) ställdes ut i championklass för första gången och tog ytterligare ett cert samt BIR-R. Vår lilla solida silveragouti crestedflicka Lova (Baun’s Used To Love Her) utställningsdebuterade 3,5 mån gammal, tog sitt första cert och BIRjunior-R. Även våra andra solider, Wiiks Isabelle (eng crested solid greysilverargente) och Crestine’s Cardinal Copia (nonself solid goldenargente) fick bra och rättvisa bedömningar men inga cert denna gången. Allra mest stolt är jag över vår egna lilla choklad/golden-färgade teddyhona Crestine’s Florence Nightingale som endast 3 mån gammal utställningsdebuterade med 90p och CK samt dessutom erhöll domarens hedersomnämnande. Ska bli väldigt spännande att se hur Florence utvecklar sig utställningsmässigt framöver.

  

Var en dag med många fantastiskt fina marsvin (vilket även poängterades vid BIS-finalen och BIS-juniorfinalen), trevliga utställare och givande diskussioner. Nöjda och trötta åkte vi hemåt och var hemma i riktigt bra tid på kvällen. Då tog efterarbetet vid med att bada alla marsvin, tvätta textilier (varmt minst 60grader) och desinficera utställningsplattor och transportboxar.

  

  

Vill avsluta detta blogginlägg med ett foto på vår nyinflyttade tjej. I samband med utställningen flyttade en underbart fin chokladfärgad teddymarsvinshona hem till oss. Vi säger varmt välkommen till SCH Malaxis Laughing at the Moon.

48356616_522320214934360_1487487821898842112_n

Dubbelutställning i Landskrona 18 augusti

I helgen hölls det dubbelutställning i Landskrona. En himla trevlig dag och fantastiska resultat för vårt lilla utställningsteam. Bäst gick det för Robbin som fick sina två cert och han kan numera titulera sig svensk champion. Robbin blev även BIR resp BIR-R och gick vidare till BIS-finalerna. Blev slutligen BIS-3 för domare Brian Leipner. I klassen engelsk crested flerfärgade hade vi med Isabelle samt Xaron. De belönades med varsitt BIR och BIR-R vice versa utav domare Brian Leipner och domare Don Payne. Isabelle fick även 1 cert och gick vidare till BIS-final men placerade sig inte.

  

  

  

Tack alla härliga marsvinsvänner för en himla trevlig utställningsdag! Tack Maria Wigenborg för mkt trevligt resesällskap. Marie Holmström vi saknade dig. Speciellt tack Jennie Elfving för all hjälp i BIS-finalerna då jag skulle visa mina djur på flera ställen samtidigt. Dessutom stort grattis till BIS junior-5-placeringen för finaste Wiiks Aska (Robbins vackra lillasyster, i senare kull).

 

Efter utställningen fick jag säga adjö till finaste Highlander’s Xaron innan han åkte tillbaks hem till Danmark. Stort tack Marianne Kragh Gravgaard för att vi fått låna Xaron. Han är en fantastiskt trevlig och gentlemannamässig hane. Hoppas han får trevliga bebisar här.  Delar med mig i bloggen av ett par bilder på Xaron när han förbereds inför utställningen.

  

I samband med utställningen flyttade en ny mörk liten skönhet hem till oss, Baun’s Used To Love Her, engelsk crested solid silveragouti. Lova, som hon kommer kallas härhemma, kommer att ställas ut och när hon blir äldre får hon bidra till solida agouti/argente-aveln. Stort tack Marianne Kruse Baun för att vi får förvalta denna underbara lilla tjej.

48356616_522320214934360_1487487821898842112_n

Vårens kullar … och dem som aldrig blev :(

Under våren har det fötts några kullar hos oss, både teddy och solida argente. Den 22 maj fick vi en teddykull. Vår första kull med enbart chokladfärgade teddymarsvinsbebisar. En milstolpe! Tre fina välmående bebisar, två pojkar och en flicka. Flickan fick namnet Crestine’s Florence Nightingale efter den första sjuksköterskan. Fortsatte hela den kullen på det medicinskt-naturvetenskapliga temat och gav pojkarna namnen Crestine’s Farynx och Crestine’s Fahrenheit. Känns som en kull med bra pälsar och det ska bli kul att följa dem små framöver.

  

  

Bara någon dag innan teddykullen, den 19 maj, föddes en kull där jag hade förväntat mig solida argente/agouti men vi istället fick två bedårande söta self-bebisar. Men hur kom det sig då att de blev selfar när vi väntade oss solida argente och solida agouti? Kullen var ett litet avelsprojekt med syftet att få in solidargente på teddy.  Och eftersom jag  vid tiden för parningen inte hade någon passande solid argente/agouti hane passade det extra bra att vår nonself solid silverargente hona Quanah parades med Azkaban, teddyhane i färgen chocolate/cream med pinkeyed-anlag. Tanken var då  som sagt att få solider med teddyanlag. Ett litet avelsprojekt i all sin enkelhet… Eller i teorin är det enkelt. En solid argente ger solid anlaget vidare till sina ungar. Och alla marsvinsungar efter en solid argente och en icke-agouti/argente bör bli solid argente alternativt solid agouti, förutsatt att de får solidanlaget.

I praktiken då? Ja där slumpade de sig som så att  båda marsvinsungarna i kullen blev self. Slutsatsen jag dragit: Quanah har således ett a-anlag för icke-agouti/argente tillsammans med sitt solidanlag/ar-anlag. Hon har även genotyp Ee och kan därför ge vidare e-allelen som gör att de bebisar som får det anlaget tillsammans med samma anlag från sin far inte visar svart pigment utan döljer således ev tickning. Crestine’s Behemoth som är lilacfärgad fick inte fick något solidanlag från mamma Quanah. Istället fick han ett anlag för icke-agouti/argente. Och tillsammans med  motsvarande anlag från sin pappa blev han  self. Eftersom mamma har röda ögon och pappa bär anlag från röda ögon nedärvde Behemoth detta anlag från båda sina föräldrar. Han blev således self lilac. Crestine’s Beyoncé blev cream med dubbla ee-anlag (ett från vardera föräldern). Hon visar med andra ord inte svart pigment och kan således bära ar-anlag för solid under creamen, förutsatt att hon fått det anlaget från sin mamma (isåfall genotyp aarBbcdcreePp).

En liten reflektion från mig… Tittat en del i stamtavlorna och solida argente är inte färgavlade på samma sätt som exempelvis self black eller nonself solid agouti. Avelsmaterialet för solida argente är för litet för det, så man har blandat in en del cream och golden m.fl. Och med det i åtanke är det inte konstigt att det blev som det blev i kullen. Då funkar ju liksom inte den teoretiska genetiken i praktiken. Utan dolda anlag finns och poppar upp. Utmaningen framöver blir att försöka ”späda ut” och avla bort selfanlaget m.m. Vilket görs bäst genom att avla solid argente med solid agouti och till viss del vanlig argente och blanda in self endast i undantagsfall. De solida agouti har färre andra färger inblandade (än solida argente har) och ger då förhoppningsvis färre överraskningar rent färgmässigt. Och det där med genetisk analys av stam och kunskaper inom genetik är trots allt inte så dumt, snarare en förutsättning. Känns ändå bra att kommit fram till hur jag ska komma vidare. Framöver blir det avel med fokus på solid argente & solid agouti  i färgerna cinnamon och silver. Så med tiden så… kan jag nog nå målet.

Tredje kullen föddes på självaste nationaldagen. När jag gick upp på morgonen överraskades jag av att Ace hade fött sin kull en dag tidigare än beräknat. En kull med ljuvliga solida argentebebisar! Tre fina solida argentebebisar, en flicka och två pojkar. Plus ytterligare en liten medtagen flicka som tyvärr inte klarade sig. Mamma Ace och hennes tre bebisar mår fint och de små växer så det knakar. En av ungarna i kullen är en helt underbar fin liten solid silverargente pojke som jag hoppas mkt på, Crestine’s Coldplay.  Min första solida silverargente! Givetvis stannar han och bidrar till fortsatt avel när han blivit lite äldre. Dessförinnan är planen att han skall ställas ut. Delar med mig av foto på Ace med sina nyfödda bebsiar samt två foton på Coldplay, ett som nyfödd och ett nytaget. Han och syskonen blir 2 veckor gamla idag.

  

  

Planen var ytterligare en kull solider som var beräknade att födas i början av juli. Vår fina solida cinnamonagoutihona Galant var parad med Xaron cinnamonargente som just nu är på besök hos oss (han bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark). Just denna kullen såg jag mkt fram emot eftersom jag är speciellt förtjust i cinnamon. Men ödet ville annorlunda… Tyvärr drabbades Galant av komplikationer efter 6 veckors dräktighet. Hon började blöda och blev snabbt dålig. Åkte in akut till Blå Stjärnan. Ultraljud visade inkapslade outvecklade foster i ena livmodern samt missfall i den andra. Galant lades in med smärtlindring etc plus matades med criticalcare för att förbereda för operation. Men det blev ingen operation, utan hon blev snabbt sämre med sepsis och toxikos. Och jag fick ta det oerhört svåra beslutet. Finaste älskade Galant fick somna in lugnt och stilla i mitt knä. Sent på kvällen blev begravningen, och när jag efteråt skulle lägga mig och sova såg jag från min balkong ett magiskt ljusfenomen där himlens molntäcke liksom öppnade sig. Det var min älskade Galant som gick över regnsbågsbron. Vila i frid finaste tjejen! Saknar dig oerhört.

  

  

48356616_522320214934360_1487487821898842112_n

Amaranthe och Ace växer upp

Vår första kull med solida argentebebisar växer så det knakar. Amaranthe och Ace har nu hunnit bli fem veckor gamla. Båda tjejerna är fortfarande standby, dvs jag har inte bestämt vem av dem som kommer stanna. Och jag avvaktar att bestämma då jag vill se lite hur de utvecklar sig avseende tickning. Eftersom soliderna är en för mig ny ras håller jag på att lära mig detta med tickning och hur den utvecklas över tid. Jag har förvisso redan nu bildat mig en viss uppfattning om tjejerna. Kommer dock satsa på att ställa ut dem båda och få dem bedömda innan jag bestämmer mig helt.

    

  

Amarante (till vänster) och Ace (till höger).