Utställningsåret & avelsåret 2020

Såhär på årets sista dag summerar jag det gångna året 2020.

Utställningsåret 2020

Utställningsåret 2020 började bra. I februari anordnade vi (äntligen!) en utställning i Göteborgsområdet. En fantastiskt trevlig dag och även om vi var himla trötta efteråt var vi iaf flera som gärna vill fortsätta anordna Göteborgsutställningar. I mars åkte vi till Danmark och fick med oss flera nyblivna danska champions hem samt att vår då endast 2 mån gamla juniorhane Crestine’s Hail To The King (Nonself Solid silveragouti) erhöll sitt första cert. Läs gärna mer här: Utställning i Olofstorp, Brändåsen & första gången på utställning i Danmark.

  

Men sedan tog det stopp. Covid-19-pandemin ledde till utställningsuppehåll och flertalet utställningar däribland såväl marsvinsSM som NM ställdes in. Under våren 2020 har jag varit aktiv inom Svenska Marsvinsföreningen (SMF) inom såväl som sekreterare i Riksstyrelsen som uppfödarrepresentant i Standardrådet och där varit med och tagit fram ett tillfälligt regelverk för utställningar under Covid-19-pandemin. Dessvärre har restriktionerna stramats åt ytterligare så i skrivande stund kan inga utställningar anordnas såsom vi är vana.

Under sensommaren anordnades Svenska Marsvinsföreningens första webbutställning. Som deltagare fick du anmäla som mest tre marsvin. Från oss deltog  King, Janis och Evanescence. Alla egenuppfödda och vi fick bra bedömningar på dem alla samt BIR resp BIR-R.
Läs gärna mer här:
> Första webbutställningen
> Resultatet för webbutställningen

    

Vid den tiden hade utställningsverksamheten legat nere sedan mars månad .Därför kändes det lite extra kul när möjligheten kom upp att deltaga i SMFs första webbutställning. Och efter den första webbutställningen har det ordnats även en julutställning på webben samt ett klubbmästerskap för SMF Sydväst som är den lokalavdelning som vi tillhör. Dessa deltog vi dock inte i pga fullt upp med jobbet som intensivvårdssjuksköterska och därutöver andra åtaganden.

Avelsåret 2020

Vintern 2019/2020 samt tidig vår 2020 fick vi några kullar med både teddy samt solida agouti. Bland annat föddes vår fina Crestine’s Janis Joplin som ännu inte kunnat ställas ut på sedvanligt sätt men deltog i SMFs första webbutställning och tog där hem BIR i klassen Eng Crested Flerfärgade. Efter en tids övervägande kom jag fram till att jag behövde pausa teddyaveln och därefter fortsätta enbart med solida agouti/argente i mkt liten skala.

    

Under våren tog jag även beslutet att flytta ut våra marsvin från rummet i huset till vårt uteförråd. Uteförrådet är isolerat samt har möjlighet att värmas upp till behaglig temperatur även den kallare delen av året. Plus att det erbjuder en svalare inomhusmiljö för marsvinen under sommarhalvåret då förrådet inte blivit lika varmt som inomhus. I övrigt är förrådet perfekt som marsvinsrum. Allt finns nu samlat på samma plats. Vårt lilla hölager med småbal, säckar med olika kraftfoderingredienser till vår egna kraftfoderblandning samt en bra hylla långt upp för marsvinens transportlådor. Där står dem och väntar på att åter användas när utställningarna kommer igång igen postcorona.

    

Så här i efterhand känns beslutet helt rätt att minska ned och fokusera aveln till enbart solida agouti/argente. Att ta hand om ett mindre antal djur och på så sätt verkligen hinna med dem alla, trots Covid-19-pandemin. Nedan syns foto från i somras, juli månad då jag är ledig mellan jobbnätter på Covid IVA, städar burar och samtidigt lyssnar på Eveline Jacobsons sommarprat om pandemin och den avancerade covidvården vi bedriver på våra intensivvårdsavdelningar runt om i Sverige. I mitten jag och min fina SCH Crestine’s Evanescence (Eng Crested Greysilverargente). Och till höger en bild på nöjda marsvinstjejer som mumsar gott grönt gräs i en ren nystädad bur. Inte annat än att vi längtar till sommaren och att kunna servera grönt utifrån till våra piggiesar.

    

Ser nu med tillförsikt fram emot ett sprillans nytt avelsår 2021. Planerar för kullar med solida agouti/argente längre fram i vår. Och så hoppas vi att utställningsverksamheten äntligen kan komma igång igen nu när vi förhoppningsvis kan förebygga Covid-19 med vaccination. Gott Nytt 2021 alla marsvinsvänner!

 

 

En tuff start i livet…

På morgonen dagen innan midsommar hittade jag en av mina högdräktiga marsvinshonor i sin bur liggandes alldeles stilla och med kraftig slagsida. Hon hade drabbats av en stroke. Så istället för att hitta små bebisar vid henne möttes jag av detta. Vid första anblick var jag inte ens säker på att hon levde. Men när jag tog upp henne såg jag att hon var vid liv om än mycket medtagen.  Väldigt ledsen och rädd att mista både mamma Pretty och barnen hon bar i sin mage, virade jag in henne i en handduk och bar henne med mig . Gjorde iordning en av våra duvtransporter, la henne sedan däri och ställde henne tyst, lugnt och mörkt i hopp om att hon skulle återhämta sig. Sedan hände något smått fantastiskt bara en halvtimme senare. Pretty födde trots sin stroke tre små välskapta bebisar, en pojke och två flickor. Eftersom Pretty var så dålig kunde hon inte ta hand om sina bebisar själv. Däremot fanns jag där. Jag tog bort fosterhinnor och frotterade bebisarna torra samt klippte navelsträngar.  Trots sitt kritiska tillstånd var Pretty en fantastisk mamma som lät de små ligga nära och dia plus att hon pratade med dem. Däremot var jag osäker på om och isåfall hur mycket mjölk hon producerade, så jag började tidigt handmata  bebisarna.

  

Tyvärr såg jag inga tecken till någon återhämtning för finaste Pretty (hon kunde varken äta eller dricka själv utan jag hjälpte henne med allt) och de kändes inte värdigt, utan jag tog det svåra beslutet att låta henne somna in. Vanligtvis får våra teddybebisar namn enligt temat gudar/gudinnor, vampyrer och sagofigurer. Men för just denna kullen blev det självklara valet att frångå temat och bokstaven L som egentligen stod på tur och istället namnge dem alla efter sin fantastiska mamma. Bebisarna fick därför namnen Crestine’s Pretty Sweet, Crestine’s Pretty Cute och Crestine’s Pretty Cool. Kullbilder och individuella bebisbilder på dem finns på vår kullsida Kullar 2019. När Pretty så tragiskt hade lämnat oss fick bebisarna en mycket bebis-kär fostermamma Wonder (sonens abypet). Wonder tog hand om bebisarna såsom om de vore hennes egna. Hon erbjöd närhet, putsade och skötte dem små exemplariskt och lät dem även snutta även om det inte kom mjölk samtidigt som jag fortsatte handmata.

  

De små matades inledningsvis varannan timme första dygnet och sedan glesade jag ut det till tre timmars mellanrum samtidigt som mängden mat successivt ökades. KMR kattungemjölk åt de alla tre med mycket god aptit. Att handmata små marsvinsbebisar är således mer eller mindre ett heltidsjobb de första veckorna. Och eftersom jag jobbar heltid på mitt ordinarie jobb som specialistsjuksköterska inom intensivvård insåg jag tidigt att jag behövde ta hjälp för att tillgodose marsvinsbebisarnas behov av mat var tredje timma. Underbara Marie som har Sockergrynets marsvin har ställt upp och hjälpt mig och Wonder att ta hand om ”Prettybebisarna”.

  

    

Nu har bebisarna hunnit bli 2,5 veckor gamla. De äter välling med god aptit och har (äntligen!) så smått börjat smaka hö, gräs och grönsaker. Vi märker att de jämfört med om de diat sin mamma ligger lite efter viktmässigt, i och med att de varit så väldigt förtjusta i just vällingen och att det varit lite trögt att få dem att börja äta annan mat. Men nu är de på gång och vi håller tummarna för att vi ska få behålla dem alla tre. De har också blivit allt mer tuffa och företagsamma. De tar sig fram obehindrat och hänger gärna ut över burkanten och spanar efter mat. Tuffast av dem alla är minstingen Crestine’s Pretty Cool även kallad ”Coolingen” (efter det att min yngste son kallade honom det när jag satt vid köksbordet och matade honom en av de allra första dagarna). Lille Coolingen har vågat sig på konststycket att hoppa från hustaket och vidare upp på burkanten där han spatserar obekymrat. En tuff liten kille!

    

På bilderna ovan ses Coolingen promenera på burkanten (mitten samt t.h) och en av hans systrar (t.v) hänga över burkanten. Och efter den tuffa och omtumlande starten i livet för dessa små gyllene teddybebisar hoppas vi och håller tummarna för att de nu ska får stanna alla tre.

 

Svenska mästerskapen 29-30 juni Bollerups Naturbruksgymnasium

I helgen 29-30 juni var det Svenska mästerskapen för marsvin, även kallat marsvinsSM. SMF Sydväst var den lokalavdelning som var arrangör och tvådagarsutställningen hölls vid Bollerup Naturbruksgymnasium på den skånska landsbygden i natursköna omgivningar. Jag samåkte med Ann-Marie/Torpstigens marsvin och Marie/Sockergrynets marsvin. Vi åkte ned på fredag eftermiddag och anlände under kvällen till utställningslokalen. Utställningen hölls i ridhuset och efter det att marsvinen checkats in och inkvarterats i sina burar begav vi oss vidare till vårt egna boende för helgen. Elevrummen (som stod tomma på sommarlovet) hade bokats av oss långväga gäster.

 

På lördagen var det dags för bedömningar. Bilderna nedan,  som är tagna innan det hela startar, visar burarna inuti ridhuset och prisbordet med vinster och rosetter.

  

Lördagen bjöd på bra bedömningar för alla våra fem utställda marsvin. Hade med mig endast en teddy denna gången. Som vanligt var konkurrensen hög  och tyvärr fick Blondie inget cert denna gången. Mina fyra övriga marsvin deltog alla i klassen Engelsk Crested Flerfärgade. Crestine’s Erasure fick även han nöja sig med en bra bedömning utan cert. Cleo’s Stormy utställningsdebuterade och fick sitt första cert. Även Wiiks Lucia fick cert, hennes första som senior. Allra bäst gick det för vår egenuppfödda Crestine’s Evanescence som förutom cert även belönades med BIRreserv. Men tyvärr gick hon inte vidare från reservfinalen till den stora BISfinalen.

    

Vanligtvis brukar utställningarna numera vara burlösa, dvs vi har marsvinen i sina transportburar under utställningsdagen. Som besökare ser du inte så mkt av dem då, utan den skymt du får av marsvinen är framförallt när de är uppe på domarbordet. Denna helgen däremot kunde besökarna gå runt i utställningslokalen och titta på alla marsvin. Både de marsvin som var anmälda till utställningen och till-salu-djur som det också fanns burar för.

  

Förutom de fem marsvin som jag anmält till utställningen hade jag även med mig två marsvinspojkar som sökte nya hem. Av dem var det en som hittade nytt hem, finaste Crestine’s Kentaur. I sitt nya hem har han fått smeknamnet Kokos och är nu bästa kompis med 5-årige marsvinsherren Gorm. Så söta tillsammans och de bor hos Jenny-Lynns Unique Guineapigs & bunnys.

  

Och i samband med helgens marsvinsSM flyttade en ny liten stjärna hem till oss. Hjärtligt välkommen Quercu’s Rakel! Tack Elin för förtroendet att förvalta denna lilla sötnos. På bilden till vänster är när jag precis tagit emot henne på fredag kväll. Marie håller henne så jag kan ta ett foto. På bilden till höger är hon hemkommen till oss och mumsar gott gräs tillsammans med kompisen Crestine’s Evanescence – vår lilla 6,5 mån argentehona som tog hem BIRreserv i klassen Engelsk Crested Flerfärgade.

  

Tack alla för två himla härliga marsvinsSM-dagar nere i Skåne på Bollerup Naturbruksgymnasium –  en varm och trevlig marsvinshelg!

Efter sommaren kom hösten…

NU är det dags för ett nytt inlägg. Jag har inte uppdaterat bloggen på länge på grund av en mängd olika anledningar (fullt upp med studierna till specialistsjuksköterska plus andra saker i livet som tagit upp tid). Senast jag skrev var under sensommaren… och vilken sommar vi haft! Fantastisk fin på många sätt och vis men samtidigt förde sommaren med sig torka, missväxt och allmänt illabefinnande för både människor och djur som inte riktigt klarade av värmen som bjöds. Och efter det att jag pratat med flera olika marsvinsuppfödare framgick det tydligt att den varma sommaren tyvärr resulterade i en rad avelsmässiga tråkigheter; honor som inte blev dräktiga, födde för tidigt och/eller drabbades av toxikos, små bebisar både prematura och fullgångna som inte gick upp i vikt som de skulle trots stödmatning. Alla marsvinsuppfödare har inte drabbats av alla de nämnda avelsproblemen (tack och lov för det!) men jag vågar påstå att vi alla haft vår beskärda del och mer därtill under den gångna sommaren och hösten.

Crestine’s marsvin är en liten uppfödning, vilket innebär att hos oss föds ett mindre antal kullar per år.  Att då förlora ett par av våra kullar plus älskade avelsdjur blev särskilt kännbart och den varma sommaren blev därmed till ett ofrivilligt avelsuppehåll. Samtidigt kan vi nu glädjas åt höstens ljusglimtar, däribland höstens senaste kull, en efterlängtad argentekull med tre underbart söta bebisar och en mamma som fick må bra.  Plus dessförinnan fyra fina teddymarsvinsbebisar födda i två olika kullar av fantastiska mammor. Den ena teddykullen var även vår första kull efter egenuppfödda djur, lite utav en milstolpe. I den kullen blev Hera ensam kvar,  då vi ledsamt nog förlorade hennes syskon efter födseln. Givetvis stannar Hera hos oss och då jag redan nu vågar påstå att hon har lovande pälskvalitet ska det bli spännande att se hur hon utvecklas framöver.

    

Och efter ett 2018 med en sommar och höst som kantats med avelsutmaningar törs vi nu återigen blicka framåt. Har nu i december satt ihop några avelspar och ser med tillförsikt fram emot ett fint avelsår 2019!

Avslutar inlägget med att även dela med mig av våra två fina julkort som laddades upp på vår instagram och facebook på julafton. Önskar er alla en fortsatt fin julhelg och ett gott nytt marsvinsår 2019!

  

Dubbelutställning i Landskrona 18 augusti

I helgen hölls det dubbelutställning i Landskrona. En himla trevlig dag och fantastiska resultat för vårt lilla utställningsteam. Bäst gick det för Robbin som fick sina två cert och han kan numera titulera sig svensk champion. Robbin blev även BIR resp BIR-R och gick vidare till BIS-finalerna. Blev slutligen BIS-3 för domare Brian Leipner. I klassen engelsk crested flerfärgade hade vi med Isabelle samt Xaron. De belönades med varsitt BIR och BIR-R vice versa utav domare Brian Leipner och domare Don Payne. Isabelle fick även 1 cert och gick vidare till BIS-final men placerade sig inte.

  

  

  

Tack alla härliga marsvinsvänner för en himla trevlig utställningsdag! Tack Maria Wigenborg för mkt trevligt resesällskap. Marie Holmström vi saknade dig. Speciellt tack Jennie Elfving för all hjälp i BIS-finalerna då jag skulle visa mina djur på flera ställen samtidigt. Dessutom stort grattis till BIS junior-5-placeringen för finaste Wiiks Aska (Robbins vackra lillasyster, i senare kull).

 

Efter utställningen fick jag säga adjö till finaste Highlander’s Xaron innan han åkte tillbaks hem till Danmark. Stort tack Marianne Kragh Gravgaard för att vi fått låna Xaron. Han är en fantastiskt trevlig och gentlemannamässig hane. Hoppas han får trevliga bebisar här.  Delar med mig i bloggen av ett par bilder på Xaron när han förbereds inför utställningen.

  

I samband med utställningen flyttade en ny mörk liten skönhet hem till oss, Baun’s Used To Love Her, engelsk crested solid silveragouti. Lova, som hon kommer kallas härhemma, kommer att ställas ut och när hon blir äldre får hon bidra till solida agouti/argente-aveln. Stort tack Marianne Kruse Baun för att vi får förvalta denna underbara lilla tjej.

Luftrenare hjälper i sommarvärmen

Vilken sommar i haft! Men den fina sommaren har inte enbart varit av godo. Värmen är påfrestande för både människor och djur och trots att vi kört kyla på luftvärmepumpen härhemma kändes det som det inte räckte till. Så jag investerade i en luftrenare med fläkt, vilken jag fick hem igår. Började köra den på normalläge under eftermiddagen/kvällen och kände väl först ingen större skillnad.  Så tidigt imorse körde jag igång den på ”full speed” innan jag åkte till jobbet.  Och när jag sedan kom hem på eftermiddagen var det en helt annan känsla när jag klev innanför dörren. Upplevelsen av att det var svalare i huset och fräsch luft . Så himla skönt! Hoppas marsvinen delar min upplevelse. De verkade nöjda i alla fall och pigga.  Och jag behöver inte längre oroa mig att de far illa av värmen.