Utställning i Olofstorp, Brändåsen & första gången på utställning i Danmark

Har varit iväg på lite utställningar den senaste tiden och resultaten finns som vanligt på sidan Utställningar.

Den första av de tre utställningarna var 22 februari i Olofstorp. Äntligen en utställning i Göteborgsområdet, den första på länge, men förhoppningsvis inte den sista. Och eftersom det var utställning på hemmaplan var jag med och arrangerade det hela, från de allra första utställningsförberedelserna till efterarbetet. Lite deja vu-feeling i och med att jag gjorde detta ofta när jag var med i SMF på 90-talet. Kul att vi är igång igen. Dessvärre hade jag inte så många marsvin att ställa ut dagen till ära, så det blev endast två teddymarsvin som följde med, Crestine’s Icona och Crestine’s Goliat. Båda fick helt okej bedömningar men inga cert denna gången, utan landade precis under certgränsen på 88 poäng. Det som var lite extra kul i Olofstorp var att i samma klass som Goliat deltog även ”Coccos” Crestine’s Kentaur som kommer från mig. Finaste Coccos fick hela 90 p och Cert. Stort grattis till matte Jenny-Lynn och puss på nosen Coccos!

  

Helgen efteråt den 29 februari begav vi oss till Brändåsen. Jag åkte tillsammans med Maria Wigenborg som dömde Petclass och Anna Österlund som också ställde ut. Även denna gången följde Icona och Goliat med. Dessutom utställningsdebuterade lilla Crestine’s Nova. På bilden nedan förbereds hon hemma inför helgens bedömningar. Utställningsdagen bjöd på blandande bedömningar och inga cert, men en bra övning för lilla Nova inför framtiden.

Den sista utställningen av dem tre utställningsresorna var till Danmark tillsammans med Ann-Marie Aspenstrand Nilsson. Redan kl 4:30 på lördag morgon den 7 mars klev jag utanför dörren härhemma och vid kl 5 hämtade jag Ann-Marie i Lerum. Sedan tog vi bilen söderut och färjan Helsingborg-Helsingör samt resterande kilometrar i Danmark fram till utställningslokalen.

Utställningen hölls i Stengård skole i Köpenhamnsområdet. Väldigt välorganiserat och himla trevligt.

    

En helt fantastisk utställningsdag som gav oss inte mindre än tre danska champions, dvs alla våra tre vuxna medföljande marsvin.

  

Och cert till båda våra juniorer. Allra bäst gick det för lille Crestine’s Hail to The King som gick vidare till Juniorfinalen, men tyvärr placerade han sig inte. Dessutom blev King vald till Domarens favorit för domare Lene S Kristensen.

  

 

Men det absolut mest trevliga var inte utställningsframgångarna för de egna medföljande marsvinen utan det var att finaste Crestine’s Lhisa, en söt teddyflicka från min uppfödning som numera bor hos Sarine Ringheim / Caviary by Underland, var det allra mest framgångsrika marsvinet under hela utställningsdagen. Hos tog hem BIS-1 i den ena resp BIS-2 i den andra utställningen. Stort grattis Lhisa, jag är såååå stolt över dig! Och tack Sarine för att du visar Lhisa så bra! Stort lycka till med fortsatta utställningsframgångar.

SMFs riksstämma 2018

Tiden bara springer iväg! Vi är nu en bit in i maj och jag har dessvärre inte uppdaterat bloggen på ett tag. Blir att skriva ikapp lite och berätta om vårens alla olika händelser. Får nog bli flera olika inlägg och vi börjar med SMFs rikstämma 2018 & utställningen i Husby-Långhundra och vad som hände där.

SMFs riksstämma 2018  hölls 7 april i Husby-Långhundra (Uppland) och i anslutning till stämman var det även utställning. Eftersom det var en bra bit hemifrån tog jag ledigt ett par extra dagar från jobbet. Jag deltog i stämman som en av SMF Sydvästs fyra representanter och åkte upp tillsammans med Marie Holmström / Sockergrynets marsvin och Marita Lycknio /Lycknios marsvin. Vi bestämde vi oss för att åka vi upp redan på fredagen och hem på söndagen. Tre tjejer, massa packning & marsvin i min lilla Audi A1… och vi fick plats!!! Magiskt packat, nöjda och glada styrde vi kosan norrut.

   

  

Efter några timmars bilfärd anlände vi till där vi skulle bo under helgen. Maries kompis Annette hade erbjudit oss att övernatta i hennes gäststuga bara 8 minuter från utställningslokalen och i vacker omgivning. Tänk att få bo så, i ett fint hus på landet. Tre trötta och förväntansfulla tjejer somnade den kvällen.

  

Tidig morgon efter en god natts sömn bar det av till utställningslokalen. Enligt planering skulle stämman hållas först och utställningen därefter. För oss som skulle deltaga även på stämman fanns möjligheten att checka in lite tidigare, vilket vi gjorde. Men då hände nått helt oväntat. Mina djur stoppades i incheckningen. Anledningen var att min self chocolate hane Bobby var lite torr på nosen och helt plötsligt misstänkte de ringorm. Pga det fick inga av mina djur komma in i utställningslokalen. Massvis med tankar for genom huvudet på mig där och då. Känslan att åka över halva Sverige och sedan inte få ställa ut. Och att dessutom få höra att ens djur har ringorm med allt det innebär. Ringorm!?! Kunde det verkligen vara ringorm? Och om det nu var det, varifrån hade Bobby fått det? Och hur sjutton kunde jag missa nått sånt?! Jag som dessutom badat Bobby dagen innan vi åkte och då såg han helt ok ut.

Lämnade incheckningen och ställde mina djur avsides. Gick vidare in och deltog på stämman. Och med tankarna på annat håll fick jag ändå till viss del fört fram Sydväst åsikter kring motionerna. Resultatet på stämman blev väl som förväntat. Kunde dock inte riktigt släppa tanken på att Bobby stoppades i incheckningen och att det uttalades högt att ”det absolut var ringorm”. Hur kunde de vara så säkra på nått som jag själv uppfattade som enbart torr hud?!?  Kände mig besviken och ledsen över att inte få ställa ut. Samtidigt när jag ställs inför situationer som denna känner jag mig mitt upp i eländet ändå glad över att jag är sjuksköterska och dessutom någorlunda påläst inom det veterinärmedicinska området. Då slog det mig att här ska vi inte tro, här ska vi veta! Självklart skall en veterinär få bedöma Bobby och fria honom från ringormsmisstanken.

Väl hemma igen blev det omgående besök på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg. Bobby blev undersökt mkt noga och utförligt och veterinären misstänkte INTE ringorm.  Istället bedömdes Bobby ha fin hud och vara för övrigt välmående. Skrapprov togs på plats för att utesluta andra smittsamma hudåkommor, men inga patologiska fynd. Odling togs och skickades. Preliminärsvar kom med trevligt besked, ingen ringorm och inga andra patologiska fynd. Och när sedan det definitiva provsvaret kom och också det visade detsamma, INTE ringorm(!), kändes det oerhört skönt att ha bevis på att det helt enkelt rörde sig om en missbedömning i incheckningen och en helt ofarlig och icke smittsam hudåkomma såsom torr nos. Note to self: se till att framöver smörja med återfuktande hudkräm innan utställning.

Vid veterinärbesöket pratade vi även smittvägar och jag tänker att det i detta sammanhang kan vara väl värt att dela med mig av denna information här i bloggen, då det förekommer en del missuppfattningar om just smittvägarna för ringorm, vilket leder till en obefogad överdriven rädsla för ringormssmitta. Ringorm smittar genom kontaktsmitta och indirekt kontaktsmitta, dvs mellan marsvin som bor i samma bur och/eller träffas på annat sätt samt via föremål exempelvis filtar, kammar etc där ringormssporer kan föras vidare (=indirekt kontaktsmitta). Smittan är INTE luftburen, så övriga marsvin i hemmet smittas inte om man följer basala hygienrutiner och tvättar sig noga efter kontakt med ev smittat djur. Följer man basala hygienrutiner och djuren bor i en egen bur på så sätt att sporer ej kan spridas till övriga djur sprids smittan inte vidare.

I SMF har vi regeln att djur med misstänkt ringorm stoppas i incheckningen tillsammans med samtliga djur från samma ägare. Med anledning av detta och kommande utställningar frågade jag veterinären om råd. Veterinären ansåg att det inte fanns behov av att jag skulle hålla mina övriga djur hemma från kommande utställning eftersom samtliga var symtomfria. Veterinären var också noga med att påpeka att det verkligen inte fanns någon misstanke om ringorm i vårt fall och att det var därför jag fick det rådet. Hade däremot veterinärbedömningen visat misstänkt ringorm hade rådet blivit annorlunda. Så efter det att jag fått det rådet skickade jag iväg anmälan till dubbelutställning i Landskrona 21 april. Då skulle jag se till att mina marsvin skulle få alla de cert som de missade att få i Husby-Långhundra. Jag valde dock att inte ställa ut Bobby & hans burkompis i avvaktan på provsvar.

Hur blev då helgen 6-8 april? Förutom att mina marsvin helt i onödan fick åka över halva Sverige, så blev det på stora taget en bra helg. Hade en fantastiskt trevlig helg tillsammans med Marie och Marita och vi pratade om marsvin, massa annat och livet. Dessutom fick jag med mig två nya marvin hem. Wiiks Robbin, en liten nonself solid silveragouti kille, och Wiiks Isabelle, en söt crested solid greysilverargente tjej. Tack Maria Wiiks för att jag fått möjligheten att förvalta dessa fina solider! Isabelle hade jag dessutom förmånen att få ställa ut eftersom Maria checkat in henne och trimmat henne så fint. Isabelle fick en bra bedömning och erhöll 88p.

  

I samband med stämman flyttade även ett av våra egenuppfödda marsvin till nytt hem. Crestine’s Dexter flyttade hem till Elin / Quercus marsvin. Dexter fick där flytta in till en hane vid namn Nomy. Nomy och Dexter trivs bra ihop och det ska bli kul att följa Dexter framöver. Lycka till!

  

Utställningsdags igen :)

Under vårterminen då jag studerat parallellt med jobbet har tyvärr inte tiden funnits till att åka på utställningar. Men nu när kursen är avslutad kommer jag förhoppningsvis ha lite mer tid över. Så idag har vi förberett lite för nästa utställning. Här har trimmats och badats marsvin. Och den 1 juli planerar vi åka till Landskrona där SMF Sydväst håller dubbelutställning. Ska bli så kul! Ser verkligen fram emot att äntligen(!) få komma iväg igen.