Kategori: avelsplaner

Utställningsåret & avelsåret 2023

Såhär på en av årets första dagar summerar jag det gångna året 2023 med en sammanfattning av utställningsåret & avelsåret 2023 hos SMF 114 Crestine’s marsvin.

Utställningsåret 2023

Vilket fantastiskt utställningsår vi har haft! Med två nordiska vinnare, ett antal nya svenska champions, danska champions samt vår första egenuppfödda multichampion. Detta utställningsåret tog även våra egenuppfödda solidagouti sina första BIS-placeringar – ännu en stor milstolpe för vår lilla uppfödning.

En liten resumé över utställningsåret…

Årets första utställning blev i Danmark. Cert till alla fyra medföljande marsvin och två nyblivna danska champions (vilka redan var svenska champions sedan tidigare):
DKCH SCH Crestine’s Valkyria
DKCH SCH Crestine’s Queen

Två av våra marsvin vann på varsin utställning Hippie’s hederspris för bästa pälskvalitet korthår senior – 18 mars i Landskrona Crestine’s X-ray och 27 maj i Bullaregården Tanum Crestine’s Yin. Det lönar sig att avla selektivt på pälskvalitet plus att vara noggrann med utställningsförberedelserna👌✌️

Nordiska mästerskapet (NM) 2023 resulterade i två nordiska vinnare (NordV-23) – Neytiri och Crestine’s Yin. Crestine’s Yin (nonself solid cinnamonagouti) blev i samband med NM även vår första egenuppfödda multichampion (MSch). Yin tog dessutom hem BIS7 på NM och BIS2 på utställningen i Kungsbacka två veckor innan. Yin erhöll även hela 97,5 poäng på EE-utställningen som arrangerades parallellt med NM. I november på utställningen i Norra Ugglarp kom fler BIS-placeringar. Vår fina Neyriri (eng crested solid lemonagouti från uppfödare Malin & Nova Andersson och efter våra avelslinjer) blev BIS4. Vår lilla Crestine’s Baseline (nonself solid orangeagouti) utställningsdebuterade och fick inte enbart cert och BIR utan även BISjr3. Är så stolt över våra fina rasmarsvin!

Vi avslutade utställningsåret 2023 på samma sätt som vi började, med fina utställningsresultat i Danmark och två nyblivna danska champions: DKCH NordV-23 MSch SCH Crestine’s Yin och DKCH NordV-23 SCH Neytiri. Lilltjejen Crestine’s Baseline blev 5månader dagen innan utställningen och sparar sina danska cert för framtida championat, i väntan på att hon även tar svenska senior-cert. DKCH NordV-23 MSch SCH Crestine’s Yin fick även delta i finalen och belönades dagen till ära med utmärkelsen domarens favorit för Daniel Banasiak.



Utställningsresultaten för 2023 resulterade sammantaget i ytterligare fyra (en inflyttad samt tre egenuppfödda) svenska champions, som alla även blev danska champions:
DKCH SCH Crestine’s Within Temptation
DKCH SCH Crestine’s X-ray
DKCH NordV-23 MSch SCH Crestine’s Yin
DKCH NordV-23 SCH Neytiri

Våra chokladbaserade solidagouti placerade sig även i topp i Årets marsvin 2023-listan för nonself tickade samt engelsk crested flerfärgade. De mesta av de individuella resultaten finns redan på plats på Svenska Marsvinsföreningens hemsida, men några återstår att läggas till. Vi väntar även på det sammanräknade resultatet för Årets uppfödare (vilket brukar komma en bit in på det nya året). Ska bli spännande att se hur vår småskaliga rasmarsvinsuppfödning står sig i konkurrensen där. En mer komplett redovisning av samtliga våra utställda rasmarsvins placeringar i Årets marsvin 2023 kommer i separat blogginlägg framöver.

Vi hoppas på fortsatta utställningsframgångar 2024.


Avelsåret 2023

Avelsåret 2023 gick tyvärr inte lika bra som utställningsåret det gångna året. Om 2022 var framgångens år avelsmässigt var 2023 året dess raka motsats. Avelsåret 2023 har kantats av olika motgångar – ungar som fastnat och hjälpts ut, prematura ungar (såpass tidigt födda att de inte ens klarat födseln), förlorat älskade honor, moderslösa marsvinsbebisar (som tack och lov adopterades av en av våra andra nyblivna marsvinsmammor), honor som inte blev dräktiga. Planerade initialt för färre kullar 2023 än tidigare år, vilka blev än färre än planerat pga komplikationer och det känns tungt. Vid småskalig avel blir det extra kännbart när det inte går enligt plan, då varje enskild kull, noga planerad, förväntas på ett väsentligt sätt bidra till fortsatt avel. Samtidigt vet jag erfarenhetsmässigt att avel innebär såväl motgång som medgång, samt kräver tålamod och tid.

Några riktigt lovande solidagouti har dock fötts, bland annat Crestine’s Baseline (nonself solid orangeagouti) som utställningsdebuterade i november och då belönades med cert, BIR och BISjr3. Under året gjordes även en satsning på sidoavelsprojektet solidargente, men utfallet blev inte som önskat. Precis som solidagouti föds solidargente med tämligen sparsamt med tickning och utvecklas sedan tickningsmässigt över tid. Därtill med förhållandevis liten kontrast mellan basfärg och tickningsfärg, vilket gör just solidargente till en speciellt utmanande färgvariant, samt svårt att prediktera vilka av ungarna som kommer bli riktigt bra som vuxna ur ett rastypiskt hänseende. Erfarenheter som jag tar med mig in i det nya avelsåret.

Reflekterar och utvärderar avelsåret som gått och är klar över vilken riktning jag önskar för 2024. En fortsatt småskalig avel med huvudsakligt fokus på chokladbaserade solidagouti, solidargente som ett mindre sidoavelsprojekt (med någon enstaka kull). Hoppas nu på mer medgång och mindre motgång. Helt enkelt ett bättre avelsår 2024.

.

Chokladbaserade solidagouti – att avla in en för rasen ny recessiv pälsfärg


🧬 Hos SMF 114 Crestine’s avlar vi chokladbaserade solidagouti (solid cinnamonagouti, solid creamagouti, solid orangeagouti mfl) i raserna nonself och eng crested. Hos solidagouti/solidargente (och även hos agouti/argente samt tan/otter/fox) är alltid basfärgen en svartgruppsfärg medan tickningsfärgen alltid är en rödgruppsfärg. I detta blogginlägg ligger fokus på basfärgen, i vårt fall just chokladbaserade solidagouti med deras basfärg chocolate.

🧬 Inledningsvis när vi startade vår solidagoutiavel hade vi endast ett fåtal solid cinnamonagouti samt avlade ut med den närliggande färgen solid silveragouti. Endast ett anlagspar skiljer dessa två färger åt genetiskt nämligen B-locus och anlaget för chokladfärg. Chokladanlaget är recessivt (benämns b), det innebär att det krävs dubbel uppsättning av anlaget för att chokladfärgen ska bli synlig hos individen (bb), ett anlag från mamma och ett från pappa. Den dominanta motsvarigheten till chokladanlaget (B) ger istället svart pälsfärg.

🧬 När man ska avla in samt befästa en för rasen ny recessiv pälsfärg väljer man med fördel att avla den nya färgen med motsvarande dominanta pälsfärg. Första steget är att få fram avkommor som bär det önskade anlaget. I vårt fall chokladanlaget. Vi avlade solid cinnamonagouti tillsammans med solid silveragouti och fick därmed solid silveragouti som bar på chokladanlaget (genotyp Bb).

🧬 Nästa steg är, när man fått fram tillräckligt med anlagsbärare, att antingen para dessa med varandra eller para anlagsbärare med önskad färg. Alltså för oss att våra solid silveragouti med chokladanlag antingen paras med varandra i hopp om att få solid cinnamonagouti (25% chans, se korsningsscheman bild1). Eller ännu hellre, para solid silveragouti med chokladanlag med de få solid cinnamonagouti vi hade, vilket gav större chans för att erhålla chokladbaserat (50% chans, se korsningscheman bild2). Vi valde det andra alternativet och det var möjligt tack vare att vi då hade en avelshane i för oss rätt färg, solid cinnamonagouti.


🧬 Numera har vi kommit så långt att vi har främst chokladbaserade solidagouti med olika tickningsfärg (solid cinnamonagouti, solid creamagouti, solid orangeagouti mfl). De gånger vi avlar ut gör vi det med svartbaserade solidagouti. Och vi avlar nu oftast så att det finns minst en chokladbaserad förälder, vilket gör att de ungar som föds i våra kullar blir antingen chokladbaserade (bb) eller svartbaserad bärare av chokladanlaget (Bb). Vi jobbar även vidare på att bredda avelsbasen såpass att vi på sikt ska kunna avla ”enbart” chokladbaserat samt endast i undantagsfall avla ut med närliggande färger. Vid intresse av de olika tickningsfärgernas genetik läs gärna vårt tidigare blogginlägg Chokladbaserade solidagouti i olika tickningsfärger.

🧬 Vi hade alltså turen att ”falla för” en färg som ändå fanns hos ett fåtal individer. Hade vi istället satsat på att avla in en helt ny färg som var ännu mer ovanlig eller inte fanns alls för just vår marsvinsras hade vi istället fått utgå från motsvarande self-färg (chocolate) och avla self chocolate med svartbaserade solidagouti, för att skapa chokladbaserade solidagouti.

🧬 Genom att ha grundläggande genetikkunskaper samt att fokusera aveln kring dit du vill nå samt att välja avelsdjur utifrån vad du vill uppnå (såväl i den specifika kullen som på sikt) så når du enklare fram till ditt avelsmål. Välj att avla ut med en genetiskt närliggande färg för att så få varierande anlag som möjligt. Alltså med enbart ett eller ett fåtal anlagspar som kan variera minskar du risken för blandat färgutfall i kullarna och kan lättare styra din avel mot din önskade färg.

🧬 Är du intresserad av Marsvinsgenetik & avel? För dig som vill lära dig mer, diskutera med likasinnade, utbyta avelserfarenheter, och har facebook, dig tipsar jag om fbgruppen Marsvinsgenetik & avel. Gruppen är helt fristående från Svenska Marsvinsföreningen (SMF). Vi som startat den är alla godkända och registrerade SMF-uppfödare som brinner lite extra just för marsvinsgenetiken samt aveln. Välkommen!

Vårens kullar och avelsutmaningar

Dags för en liten rapport från marsvinsrummet och vad som har hänt här hos oss nu under våren 2021.

SMF 114 Crestine’s marsvin är en mindre uppfödning. Ett fåtal kullar föds härhemma. Samtliga kullar planeras väl och syftet är alltid först och främst egen avel. Vi aldrig tar kullar i rent försäljningssyfte, men emellanåt kan det ändå bli några marsvinsungar som söker nya hem. Likaså finns tidvis trygga vuxna marsvin som letar nya hem som avelspensionärer.

Nu under våren har det fötts några kullar hos oss. Och lika underbart som det är när allt går bra, lika förfärligt är det när det inte gör det. För marsvinsavel är inte enbart en dans på rosor, utan ibland drabbas man av avelsutmaningar. Och ibland händer det att man som uppfödare ställs inför de där riktigt komplicerade situationerna. Och de gånger som man gör det och man trots allt klarar av det fastän man har oddsen emot sig blir man både ödmjuk och tacksam.

Först ut av kullarna denna våren blev en kull med solida cinnamonagouti födda 4 april, samtliga med anlag för röda ögon från deras pappa som är solid cinnamonargente. Ett av avelsprojekten jag har bortsett från att befästa min linje med solida cinnamonagouti är att ta fram en till avelslinje där jag på sikt kommer avla solida cinnamonargente. Denna kullen är en bit på vägen mot det avelsmålet. Genom selektiv färgavel och med kunskaper inom marsvinens färggenetik arbetar jag målfokuserat och tålmodigt. Alla fyra marsvinsbebisarna, två honor och två hanar, är kvar hos oss på tillväxt och utvärdering. Framöver kommer en av hanarna att söka nytt hem, men vi har ingen brådska där. Istället är rätt hem det viktigaste för oss.

Första utmaningen kom med första kullen. Ibland kan marsvinsbebisar ha svårt att komma igång att dia trots att de är i övrigt fullt friska. Så blev det för lille Noice, en av marsvinspojkarna i första kullen. Han var precis som syskonen tidig med att smaka både hö och grönsaker, men kom inte riktigt igång med mammamjölken. Medan kullsyskonen hade en uppåtgående kurva stod Noice istället stilla i vikt. Därför stöttades han med KMR välling (som efter ett tag även blandades med en liten del criticalcare för mer fibrer) plus kligröt (med havregryn iblandat för extra energi). Och efter ett tag var viktkurvan på uppåtgående även för Noice. Numera har Noice blivit en större liten marsvinskille och flyttat från mammaflocken och bor med en av våra trygga vuxna marsvinshanar, Centrisk. Kullbrodern Novocaine har på samma sätt flyttat in till King. Småkillarna Novocaine och Noice verkar trivas bra med sina respektive vuxna trygga burkamrater som med lugn och tålamod lär dem ”hur man blir vuxet marsvin”.

    

Sist ut av kullarna var kullen som föddes i maj och med den kom den andra och även största utmaningen. Vår fina Lucia blev då mamma för tredje gången. Tyvärr gick det inte lika bra denna gång som de två gångerna innan. Långdragen och svår födsel där den första marsvinsbebisen var dödfödd och den andra fastnade så jag fick rycka in och hjälpa till (tack och lov att jag var där just då). När den andre marsvinsbebisen väl var ute (också dödfödd) kände jag att det fanns fler ungar kvar i magen och jag kände sparkar. Satte tillbaka Lucia i huset hon valt att föda i och där föder hon sedan sin sista bebis, nummer tre i denna kull, och marsvinsbebisen levde mirakulöst nog men var medtagen och fick frotteras för att komma igång ordentligt. Både Lucia och bebisen var väldigt trötta efter födseln, ville inte äta och/eller dia. Har stödmatat dem båda, med criticalcare respektive KMR, och vakat över dem dygnet runt de första dygnen, plus givit Lucia extra vätska då hon inte orkat dricka själv. Var så rädd där och då att förlora dem båda. Och efter mycket omvårdnad av både mor och dotter lyckades jag vända det. Successivt började Lucia smaka på grönsaker och gräs och åt sedan med god aptit grönsaker, gräs, kraftfoder, hö. Ljudet av när Lucia tuggar hö. Ljuvligt!!! Och lyckan när jag sedan kunde fasa ut criticalcare.

    

Den lilla marsvinsbebisen har kommit igång att dia (men stöttas fortsatt av KMR i tillägg till mammamjölken) och Lucia är flitig mamma och putsar sin lilla dotter, som nu ökar i vikt (efter att inledningsvis gått ned på tok för mkt). Hon är dessutom en väldigt pigg och aktiv marsvinsbebis som numera popcornskuttar av glädje. Hon har fått det passande namnet Crestine’s Power Rock.

Å efter en första tid med omvårdnad dygnet runt är mor och dotter nu tillbaka i marsvinsrummet. Och när Lucia uppfostrat dottern Power färdigt blir hon avelspensionär, välförtjänt.

  

Den kull det gick allra bäst för var den andra kullen i april. I kullen föddes en ensam marsvinsflicka. Stor tjej som vägde hela 128g vid födseln och med fri tillgång till mjölkbaren hade hon en i det närmaste spikrak viktkurva uppåt. Hon ser även ut att utveckla sig fint utseendemässigt. Dessutom har hon en jättehärlig personlighet, tuff och framåt tjej som tar för sig här i livet. Det självklara namnet på denna unga dam som nu är lite drygt 5 veckor gammal blev Crestine’s Overload. Och för henne väntar en framtid som blivande avelshona, fast inte härhemma hos SMF 114 Crestine’s marsvin utan såväl Crestine’s Overload och hennes mamma Crestine’s Iron Maiden kommer båda två, tillsammans med en fin avelshane Cleo’s Shady (dansk import), lägga grunden för aveln av silveragouti med och utan crest hos Malin och Nova. Stort och varmt lycka till i starten med er silveragoutiavel!

 

Utställningsåret & avelsåret 2020

Såhär på årets sista dag summerar jag det gångna året 2020.

Utställningsåret 2020

Utställningsåret 2020 började bra. I februari anordnade vi (äntligen!) en utställning i Göteborgsområdet. En fantastiskt trevlig dag och även om vi var himla trötta efteråt var vi iaf flera som gärna vill fortsätta anordna Göteborgsutställningar. I mars åkte vi till Danmark och fick med oss flera nyblivna danska champions hem samt att vår då endast 2 mån gamla juniorhane Crestine’s Hail To The King (Nonself Solid silveragouti) erhöll sitt första cert. Läs gärna mer här: Utställning i Olofstorp, Brändåsen & första gången på utställning i Danmark.

  

Men sedan tog det stopp. Covid-19-pandemin ledde till utställningsuppehåll och flertalet utställningar däribland såväl marsvinsSM som NM ställdes in. Under våren 2020 har jag varit aktiv inom Svenska Marsvinsföreningen (SMF) inom såväl som sekreterare i Riksstyrelsen som uppfödarrepresentant i Standardrådet och där varit med och tagit fram ett tillfälligt regelverk för utställningar under Covid-19-pandemin. Dessvärre har restriktionerna stramats åt ytterligare så i skrivande stund kan inga utställningar anordnas såsom vi är vana.

Under sensommaren anordnades Svenska Marsvinsföreningens första webbutställning. Som deltagare fick du anmäla som mest tre marsvin. Från oss deltog  King, Janis och Evanescence. Alla egenuppfödda och vi fick bra bedömningar på dem alla samt BIR resp BIR-R.
Läs gärna mer här:
> Första webbutställningen
> Resultatet för webbutställningen

    

Vid den tiden hade utställningsverksamheten legat nere sedan mars månad .Därför kändes det lite extra kul när möjligheten kom upp att deltaga i SMFs första webbutställning. Och efter den första webbutställningen har det ordnats även en julutställning på webben samt ett klubbmästerskap för SMF Sydväst som är den lokalavdelning som vi tillhör. Dessa deltog vi dock inte i pga fullt upp med jobbet som intensivvårdssjuksköterska och därutöver andra åtaganden.

Avelsåret 2020

Vintern 2019/2020 samt tidig vår 2020 fick vi några kullar med både teddy samt solida agouti. Bland annat föddes vår fina Crestine’s Janis Joplin som ännu inte kunnat ställas ut på sedvanligt sätt men deltog i SMFs första webbutställning och tog där hem BIR i klassen Eng Crested Flerfärgade. Efter en tids övervägande kom jag fram till att jag behövde pausa teddyaveln och därefter fortsätta enbart med solida agouti/argente i mkt liten skala.

    

Under våren tog jag även beslutet att flytta ut våra marsvin från rummet i huset till vårt uteförråd. Uteförrådet är isolerat samt har möjlighet att värmas upp till behaglig temperatur även den kallare delen av året. Plus att det erbjuder en svalare inomhusmiljö för marsvinen under sommarhalvåret då förrådet inte blivit lika varmt som inomhus. I övrigt är förrådet perfekt som marsvinsrum. Allt finns nu samlat på samma plats. Vårt lilla hölager med småbal, säckar med olika kraftfoderingredienser till vår egna kraftfoderblandning samt en bra hylla långt upp för marsvinens transportlådor. Där står dem och väntar på att åter användas när utställningarna kommer igång igen postcorona.

    

Så här i efterhand känns beslutet helt rätt att minska ned och fokusera aveln till enbart solida agouti/argente. Att ta hand om ett mindre antal djur och på så sätt verkligen hinna med dem alla, trots Covid-19-pandemin. Nedan syns foto från i somras, juli månad då jag är ledig mellan jobbnätter på Covid IVA, städar burar och samtidigt lyssnar på Eveline Jacobsons sommarprat om pandemin och den avancerade covidvården vi bedriver på våra intensivvårdsavdelningar runt om i Sverige. I mitten jag och min fina SCH Crestine’s Evanescence (Eng Crested Greysilverargente). Och till höger en bild på nöjda marsvinstjejer som mumsar gott grönt gräs i en ren nystädad bur. Inte annat än att vi längtar till sommaren och att kunna servera grönt utifrån till våra piggiesar.

    

Ser nu med tillförsikt fram emot ett sprillans nytt avelsår 2021. Planerar för kullar med solida agouti/argente längre fram i vår. Och så hoppas vi att utställningsverksamheten äntligen kan komma igång igen nu när vi förhoppningsvis kan förebygga Covid-19 med vaccination. Gott Nytt 2021 alla marsvinsvänner!

 

 

Lite om tickningslängd

T i c k n i n g s l ä n g d ✨
Det kan bli rättså olika tickningslängd på ungar i samma kull. Nedan delar jag två foton som visar olika tickningslängd hos kullsyskon och därmed tillsynes olika nyanser av samma färg. På första bilden cinnamonagouti där den högra bebisen har längre tickning och ser därmed ljusare ut. På andra bilden solid greygoldenargente och även på det fotot har den högra bebisen längre tickning, vilket här ger en mer golden ton gentemot den ”gråare” kullsystern. Utöver tickningens längd avgör även underfärgen och upplevd tickning är väldigt beroende av en bra underfärg.

  

Det är olika genetiska anlag som ger solida argente/agouti och vanliga argente/agouti. Det genetiska anlaget som ger solid tickning (ar) är dominant över dilutes/self (a) samtidigt som det är recessivt gentemot vanlig agoutitickning (A). I tillägg till solidagoutianlaget och agoutianlaget finns modifierande anlag som påverkar tickningen längd. Genom att avla selektivt på tickningslängd anrikas rätt uppsättning modifierande anlag👌

Efter sommaren kom hösten…

NU är det dags för ett nytt inlägg. Jag har inte uppdaterat bloggen på länge på grund av en mängd olika anledningar (fullt upp med studierna till specialistsjuksköterska plus andra saker i livet som tagit upp tid). Senast jag skrev var under sensommaren… och vilken sommar vi haft! Fantastisk fin på många sätt och vis men samtidigt förde sommaren med sig torka, missväxt och allmänt illabefinnande för både människor och djur som inte riktigt klarade av värmen som bjöds. Och efter det att jag pratat med flera olika marsvinsuppfödare framgick det tydligt att den varma sommaren tyvärr resulterade i en rad avelsmässiga tråkigheter; honor som inte blev dräktiga, födde för tidigt och/eller drabbades av toxikos, små bebisar både prematura och fullgångna som inte gick upp i vikt som de skulle trots stödmatning. Alla marsvinsuppfödare har inte drabbats av alla de nämnda avelsproblemen (tack och lov för det!) men jag vågar påstå att vi alla haft vår beskärda del och mer därtill under den gångna sommaren och hösten.

Crestine’s marsvin är en liten uppfödning, vilket innebär att hos oss föds ett mindre antal kullar per år.  Att då förlora ett par av våra kullar plus älskade avelsdjur blev särskilt kännbart och den varma sommaren blev därmed till ett ofrivilligt avelsuppehåll. Samtidigt kan vi nu glädjas åt höstens ljusglimtar, däribland höstens senaste kull, en efterlängtad argentekull med tre underbart söta bebisar och en mamma som fick må bra.  Plus dessförinnan fyra fina teddymarsvinsbebisar födda i två olika kullar av fantastiska mammor. Den ena teddykullen var även vår första kull efter egenuppfödda djur, lite utav en milstolpe. I den kullen blev Hera ensam kvar,  då vi ledsamt nog förlorade hennes syskon efter födseln. Givetvis stannar Hera hos oss och då jag redan nu vågar påstå att hon har lovande pälskvalitet ska det bli spännande att se hur hon utvecklas framöver.

    

Och efter ett 2018 med en sommar och höst som kantats med avelsutmaningar törs vi nu återigen blicka framåt. Har nu i december satt ihop några avelspar och ser med tillförsikt fram emot ett fint avelsår 2019!

Avslutar inlägget med att även dela med mig av våra två fina julkort som laddades upp på vår instagram och facebook på julafton. Önskar er alla en fortsatt fin julhelg och ett gott nytt marsvinsår 2019!

  

Vårens kullar … och dem som aldrig blev :(

Under våren har det fötts några kullar hos oss, både teddy och solida argente. Den 22 maj fick vi en teddykull. Vår första kull med enbart chokladfärgade teddymarsvinsbebisar. En milstolpe! Tre fina välmående bebisar, två pojkar och en flicka. Flickan fick namnet Crestine’s Florence Nightingale efter den första sjuksköterskan. Fortsatte hela den kullen på det medicinskt-naturvetenskapliga temat och gav pojkarna namnen Crestine’s Farynx och Crestine’s Fahrenheit. Känns som en kull med bra pälsar och det ska bli kul att följa dem små framöver.

  

  

Bara någon dag innan teddykullen, den 19 maj, föddes en kull där jag hade förväntat mig solida argente/agouti men vi istället fick två bedårande söta self-bebisar. Men hur kom det sig då att de blev selfar när vi väntade oss solida argente och solida agouti? Kullen var ett litet avelsprojekt med syftet att få in solidargente på teddy.  Och eftersom jag  vid tiden för parningen inte hade någon passande solid argente/agouti hane passade det extra bra att vår nonself solid silverargente hona Quanah parades med Azkaban, teddyhane i färgen chocolate/cream med pinkeyed-anlag. Tanken var då  som sagt att få solider med teddyanlag. Ett litet avelsprojekt i all sin enkelhet… Eller i teorin är det enkelt. En solid argente ger solid anlaget vidare till sina ungar. Och alla marsvinsungar efter en solid argente och en icke-agouti/argente bör bli solid argente alternativt solid agouti, förutsatt att de får solidanlaget.

I praktiken då? Ja där slumpade de sig som så att  båda marsvinsungarna i kullen blev self. Slutsatsen jag dragit: Quanah har således ett a-anlag för icke-agouti/argente tillsammans med sitt solidanlag/ar-anlag. Hon har även genotyp Ee och kan därför ge vidare e-allelen som gör att de bebisar som får det anlaget tillsammans med samma anlag från sin far inte visar svart pigment utan döljer således ev tickning. Crestine’s Behemoth som är lilacfärgad fick inte fick något solidanlag från mamma Quanah. Istället fick han ett anlag för icke-agouti/argente. Och tillsammans med  motsvarande anlag från sin pappa blev han  self. Eftersom mamma har röda ögon och pappa bär anlag från röda ögon nedärvde Behemoth detta anlag från båda sina föräldrar. Han blev således self lilac. Crestine’s Beyoncé blev cream med dubbla ee-anlag (ett från vardera föräldern). Hon visar med andra ord inte svart pigment och kan således bära ar-anlag för solid under creamen, förutsatt att hon fått det anlaget från sin mamma (isåfall genotyp aarBbcdcreePp).

En liten reflektion från mig… Tittat en del i stamtavlorna och solida argente är inte färgavlade på samma sätt som exempelvis self black eller nonself solid agouti. Avelsmaterialet för solida argente är för litet för det, så man har blandat in en del cream och golden m.fl. Och med det i åtanke är det inte konstigt att det blev som det blev i kullen. Då funkar ju liksom inte den teoretiska genetiken i praktiken. Utan dolda anlag finns och poppar upp. Utmaningen framöver blir att försöka ”späda ut” och avla bort selfanlaget m.m. Vilket görs bäst genom att avla solid argente med solid agouti och till viss del vanlig argente och blanda in self endast i undantagsfall. De solida agouti har färre andra färger inblandade (än solida argente har) och ger då förhoppningsvis färre överraskningar rent färgmässigt. Och det där med genetisk analys av stam och kunskaper inom genetik är trots allt inte så dumt, snarare en förutsättning. Känns ändå bra att kommit fram till hur jag ska komma vidare. Framöver blir det avel med fokus på solid argente & solid agouti  i färgerna cinnamon och silver. Så med tiden så… kan jag nog nå målet.

Tredje kullen föddes på självaste nationaldagen. När jag gick upp på morgonen överraskades jag av att Ace hade fött sin kull en dag tidigare än beräknat. En kull med ljuvliga solida argentebebisar! Tre fina solida argentebebisar, en flicka och två pojkar. Plus ytterligare en liten medtagen flicka som tyvärr inte klarade sig. Mamma Ace och hennes tre bebisar mår fint och de små växer så det knakar. En av ungarna i kullen är en helt underbar fin liten solid silverargente pojke som jag hoppas mkt på, Crestine’s Coldplay.  Min första solida silverargente! Givetvis stannar han och bidrar till fortsatt avel när han blivit lite äldre. Dessförinnan är planen att han skall ställas ut. Delar med mig av foto på Ace med sina nyfödda bebsiar samt två foton på Coldplay, ett som nyfödd och ett nytaget. Han och syskonen blir 2 veckor gamla idag.

  

  

Planen var ytterligare en kull solider som var beräknade att födas i början av juli. Vår fina solida cinnamonagoutihona Galant var parad med Xaron cinnamonargente som just nu är på besök hos oss (han bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark). Just denna kullen såg jag mkt fram emot eftersom jag är speciellt förtjust i cinnamon. Men ödet ville annorlunda… Tyvärr drabbades Galant av komplikationer efter 6 veckors dräktighet. Hon började blöda och blev snabbt dålig. Åkte in akut till Blå Stjärnan. Ultraljud visade inkapslade outvecklade foster i ena livmodern samt missfall i den andra. Galant lades in med smärtlindring etc plus matades med criticalcare för att förbereda för operation. Men det blev ingen operation, utan hon blev snabbt sämre med sepsis och toxikos. Och jag fick ta det oerhört svåra beslutet. Finaste älskade Galant fick somna in lugnt och stilla i mitt knä. Sent på kvällen blev begravningen, och när jag efteråt skulle lägga mig och sova såg jag från min balkong ett magiskt ljusfenomen där himlens molntäcke liksom öppnade sig. Det var min älskade Galant som gick över regnsbågsbron. Vila i frid finaste tjejen! Saknar dig oerhört.

  

  

Dubbelutställning i Landskrona 21 april

Den 21 april var det dubbelutställning i Landskrona. Petter och jag åkte ner redan på fredag kväll, övernattade på vandrarhemmet och lyxade till det med restaurangbesök. Fantastiskt skönt att slippa gå upp i ottan och åka iväg vid 4:30-tiden som vi annars gjort.

    

    

Utvilade vaknade vi på morgonen innan utställningen. Solen sken och det såg ut att bli en riktigt fin vårdag. Utställningsdagen bjöd på blandade resultat och en del cert och BIR (=bäst i rasen). Bäst gick det för Galant som fick ytterligare 2st cert och numera kan titulera sig svensk champion!

Under lunchpausen höll domare Jan Schop ett bra föredrag om EE-bedömning. En hel del intressanta saker nämndes, som bl.a att de hela tiden ser till helheten i sina bedömningar. Att ett bra djur med något litet skönhetsfel ändå kan få en mycket bra bedömning tack vare dess övriga tillgångar som väger upp resultatet.

På plats på utställningen fanns även en dansk fotograf som tog snygga bilder på rastypiska marsvin. Vår söta crested-flicka Wiiks Isabelle i den fina färgen solid greysilverargente blev utvald att medverka. Tyvärr är bok och tillhörande fotografier inte färdiga i skrivande stund, så jag kan dessvärre inte dela med mig av någon bild här just nu, men är väldigt spänd på att få se resultatet när boken kommer ut.

Blev en låååång dag med marsvinsutställning. Sent samma kväll, runt kl 23:30, var vi hemma igen, trötta och nöjda med dagen. Och under resan hem kunde vi beskåda en magiskt vacker solnedgång som Petter lyckades fånga på bild.

Med oss hem från Landskrona följde Highlander’s Xaron. Xaron i den läckra färgen cinnamonargente bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark, men är just nu på ett lite längre besök hos oss för att bidra till argenteaveln. Tack Marianne Kragh Gravgaard för att du ger oss denna möjligheten! Det är även vår förhoppning att vi framöver kommer kunna ställa ut Xaron här i Sverige, men just nu i början får han först acklimatisera sig lite och sedan dejta lite damer härhemma.

Vår första abessinierkull

I slutet på sommaren 2017 flyttade hon hem till oss, söta Katlas Wonder Woman.  Som ”en katt bland hermelinerna” kom denna lilla abessiniertös in i vår flock med teddymarsvin. Och hon välkomnades av teddymarsvinsdamerna som om hon alltid bott här. Under hösten följde Wonder med på sin första utställning och belönades med hederspris för sin charm. Förutom att Wonder har ett härligt temperament så har hon dessutom en speciellt häftig färg & teckning som vad jag förstår är rättså ovanlig på abessinier, orangeagouti/golden.

  

Under hösten/vintern kom sonens önskan om en egen kull med små abybebisar. Vi fick då förmånen att låna hem en trevlig abessinierhane från Wonders uppfödare, Katlas Xtra. Han och Wonder fick flytta ihop och resultatet blev vår första abykull som såg dagens ljus den 16 mars.  Totalt tre stora fina abybebisar. Två flickor som mest troligt är brindle roan, en av dem är ljusare och en mörkare. Och en lovande liten pojke som troligtvis är goldenagouti/golden/white.

 

De små abybebisarna är än så länge bara några dygn gamla, välmående och mkt pigga (dem skuttar glatt runt i hela bokhylleburen) och dem växer så det knakar! Våren på gång mån tro?! 😉 Och vi ser fram emot att se hur de utvecklas vidare. Om någon av dem stannar eller om vi kommer se till att de får flytta till nya bra hem när de blivit större är i skrivande stund för tidigt att uttala sig om (därför är dem alla ”standby”). Likaså om det kommer bli fler abykullar hos oss framöver. Abessinier är för oss en ny ras och vi vill se hur de små utvecklar sig innan vi bestämmer vidare.

När ödet vill nått annat…

Det har varit lite tyst ett tag här i vår blogg… Det beror på att det har varit en på flera sätt omtumlande höst där vi utsatts för tuffa prövningar. Vår energi och fokus har därför legat hos våra  älskade djur.

Det började en kväll i mitten av oktober. Jag hade jobbat  kvällen och som alltid  brukar jag titta till marsvinen direkt då jag kommit hem från jobbet. Ger dem hö och grönsaker och ser till att alla mår bra. De brukar vanligtvis vissla högljutt efter mat och komma fram direkt. Men han inte kom vår fina Hobbe. Istället låg han kvar i sitt hus och när jag klappade honom märkte jag att han inte rörde sig alls. Ledsen och chockad lyfte jag upp honom. Han hade avlidit helt plötsligt och utan någon som helst förvarning. Inga tecken till skada eller sjukdom utan han var fin och i mkt gott hull. Det var ju inte såhär det skulle bli. Hobbe skulle ju vara avelshane hos oss. I och med att dödsfallet skedde så plötsligt och utan en  för mig tydlig orsak tog jag kontakt med veterinär för att efterhöra tänkbara medicinska förklaringar.  Vid veterinärundersökningen fick jag bekräftat att inga yttre tecken kunde förklara varför Hobbe avlidit. Mest troligt rörde det sig om plötsligt hjärtstopp eller eventuellt nått stort blodkärl som brustit. Vi diskuterade möjligheten till obduktion. Men då det framkom att kostnaden för klinisk undersökning samt obduktion skulle uppgå till närmare 10.000 kronor, och att det inte fanns några garantier att säkert kunna fastställa dödsorsaken, valde jag att avstå  från obduktion. Hobbe följde med hem igen och ligger nu begravd i vår trädgård. Vila i frid min älskade vän, du är enormt saknad!

Nästa prövning blev vår fina Tigerlillys sjukdom där hon tappade snabbt i vikt av oklar anledning. Vi har varit hos veterinär, fått mediciner och stödmatat. Tyvärr blev hon inte bättre och avled slutligen i kramper. På förmiddagen lördag den 28 oktober somnade hon in liggande i mitt knä. Diskuterade även Tigerlillys dödsfall med veterinär. Vid tidigare veterinärbesök hade blodprover tagits och såväl leverstatus som njurvärde  samt övriga blodprover var normala. Veterinären kunde heller inte finna några andra kroppsliga förklaringar, utan den mest tänkbara medicinska förklaringen är att kramperna  kan ha varit huvudproblemet och det som ledde till hennes död, alternativt kan kramperna ha varit följden av tumör eller propp/blödning i hjärnan.  Även vår älskade Tigerlilly ligger nu begravd i vår trädgård. Vila i frid, vi saknar dig massvis!

Vi hade knappt hunnit hämta oss då nästa prövning kom, bara några dagar efter Tigerlillys dödsfall. Domino hade kastrerats den 19 oktober. Allt hade gått bra, operationssåren hade  inledningsvis läkt bra och han var pigg. Så plötsligt en morgon 1,5 veckor efter kastreringen kom han inte ut ur sitt hus  när jag la in hö på morgonen. Jag plockade upp honom och såg då att det svullnat vid operationssåren. Åkte direkt till Blå Stjärnan och Domino akutopererades samma dag och hamnade sedan på IVA. Han var mkt illa däran, intensivvårdades  och för att förhindra blodförgiftning fick han stark antibiotika plus givetvis smärtlindring postop. Ledsna och förtvivlade tänkte vi att nu förlorar vi honom. Men han var en kämpe, en fighter utan dess like, älskade Domino. Två dagar efter operationen hade han återhämtat sig såpass att han fick komma hem.  Vi var på återbesök redan dagen efter för sårvård.  Allt såg fint ut. Sedan kom nästa bakslag. En morgon bara ett par dagar efter återbesöket hade några av stygnen på det större operationssåret släppt pga infektionen tilltagit. Nytt akutbesök till Blå Stjärnans Djursjukhus och Domino lades in för sårrevision.  Operationen/sårrevisionen genomfördes och Domino återhämtade sig bra, var betydligt piggare efter denna operationen än den tidigare. Han fick komma hem,  kom igång med maten och mådde allt bättre. Och vi började tänka att nu är han på bättringsvägen, nu vänder det. Men tyvärr kom ytterligare ett bakslag… återigen släppte stygnen och det större operationssåret var fyllt med var. Jag åkte åter till Blå Stjärnans Djursjukhus. På plats konstaterades att infektionen var omfattande och trots stark antibiotika samt de förbättringar vi tyckte vi sett avseende Dominos allmäntillstånd så var vi tillbaka i samma läge som inför den första akutoperationen.  Beskedet jag fick var det värsta tänkbara. Tillståndet var livshotande och veterinären var mkt tveksam till att de skulle kunna rädda honom. Det skulle bli en för Domino  mycket krävande operation för om möjligt kunna få bort all infekterad vävnad och utsikterna för ett lyckat operationsresultat var ytterst osäkert. IVA-vård skulle återigen bli aktuellt postop och riskerna var såpass stora att veterinären avrådde från operation, samtidigt som de sa att de kunde genomföra den om vi verkligen ville. Ledsen och chockad över beskedet jag fått försökte jag samla mina tankar. Och för att inte orsaka Domino mer lidande tog jag det fruktansvärt svåra beslutet att låta honom somna in. Han fick ett fint avslut, somnade in lugnt och stilla i mitt knä samma förmiddag på Blå Stjärnan och ligger nu begravd i vår trädgård. Vila i frid älskade Domino, du lämnar ett stort tomrum i mitt hjärta!

En olycka kommer sällan ensam sägs det. Och ja, ibland kommer onekligen flera olyckor samtidigt såsom de gjorde hos oss denna hösten. Har funderat en del på varför det är så, men har inte funnit nått riktigt bra svar. Vissa saker som sker är bara alltför orättvisa för att jag ens ska kunna tro att ödet vill ha det så. Ibland sker tyvärr flera ledsamheter samtidigt utan att de har någon som helst inbördes koppling, de bara sker.