Nu har den landat i brevlådan Svenska Marsvinsföreningens Årsbok 2020. Fem av våra championatbelönade marsvin finns med, däribland egenuppfödda SCH Crestine’s Evanescence och SCH Crestine’s Jaspar ?? Jaspar bor numera hos Quercu’s marsvin.
Kategori: marsvinen
Utställning i Olofstorp, Brändåsen & första gången på utställning i Danmark
Har varit iväg på lite utställningar den senaste tiden och resultaten finns som vanligt på sidan Utställningar.
Den första av de tre utställningarna var 22 februari i Olofstorp. Äntligen en utställning i Göteborgsområdet, den första på länge, men förhoppningsvis inte den sista. Och eftersom det var utställning på hemmaplan var jag med och arrangerade det hela, från de allra första utställningsförberedelserna till efterarbetet. Lite deja vu-feeling i och med att jag gjorde detta ofta när jag var med i SMF på 90-talet. Kul att vi är igång igen. Dessvärre hade jag inte så många marsvin att ställa ut dagen till ära, så det blev endast två teddymarsvin som följde med, Crestine’s Icona och Crestine’s Goliat. Båda fick helt okej bedömningar men inga cert denna gången, utan landade precis under certgränsen på 88 poäng. Det som var lite extra kul i Olofstorp var att i samma klass som Goliat deltog även ”Coccos” Crestine’s Kentaur som kommer från mig. Finaste Coccos fick hela 90 p och Cert. Stort grattis till matte Jenny-Lynn och puss på nosen Coccos!
Helgen efteråt den 29 februari begav vi oss till Brändåsen. Jag åkte tillsammans med Maria Wigenborg som dömde Petclass och Anna Österlund som också ställde ut. Även denna gången följde Icona och Goliat med. Dessutom utställningsdebuterade lilla Crestine’s Nova. På bilden nedan förbereds hon hemma inför helgens bedömningar. Utställningsdagen bjöd på blandande bedömningar och inga cert, men en bra övning för lilla Nova inför framtiden.
Den sista utställningen av dem tre utställningsresorna var till Danmark tillsammans med Ann-Marie Aspenstrand Nilsson. Redan kl 4:30 på lördag morgon den 7 mars klev jag utanför dörren härhemma och vid kl 5 hämtade jag Ann-Marie i Lerum. Sedan tog vi bilen söderut och färjan Helsingborg-Helsingör samt resterande kilometrar i Danmark fram till utställningslokalen.
Utställningen hölls i Stengård skole i Köpenhamnsområdet. Väldigt välorganiserat och himla trevligt.
En helt fantastisk utställningsdag som gav oss inte mindre än tre danska champions, dvs alla våra tre vuxna medföljande marsvin.
Och cert till båda våra juniorer. Allra bäst gick det för lille Crestine’s Hail to The King som gick vidare till Juniorfinalen, men tyvärr placerade han sig inte. Dessutom blev King vald till Domarens favorit för domare Lene S Kristensen.
Men det absolut mest trevliga var inte utställningsframgångarna för de egna medföljande marsvinen utan det var att finaste Crestine’s Lhisa, en söt teddyflicka från min uppfödning som numera bor hos Sarine Ringheim / Caviary by Underland, var det allra mest framgångsrika marsvinet under hela utställningsdagen. Hos tog hem BIS-1 i den ena resp BIS-2 i den andra utställningen. Stort grattis Lhisa, jag är såååå stolt över dig! Och tack Sarine för att du visar Lhisa så bra! Stort lycka till med fortsatta utställningsframgångar.
2019 års champions (bilder inskickade till Årsboken 2019)
Idag har jag skickat in till Årsboken 2019 foton på samtliga våra fem champions, varav två egenuppfödda. Deadline är 28 februari så jag har en hel vecka tillgodo. Bra när man brukar vara ute i sista sekunden med utställningsanmälningar, typ midnatt sista anmälningsdagen. Och här finns fotona på dem alla fem.
SCH Crestine’s Evanescence (Engelsk Crested Greysilverargente)
SCH Crestine’s Jaspar (Teddy Chocolate/Buff/White)
SCH NordjrV-19 Amiras Centrisk (Engelsk Crested Solid cinnamonagouti)
SCH Wiiks Lucia (Engelsk Crested Solid cinnamonagouti)
SCH Wiiks Isabelle (Engelsk Crested Solid Greysilverargente)
Med en vilja av stål
Den 31 januari födde vår crestedhona Ella en kull bestående av två små flickor. Jag hade förmånen att få vara med vid födseln som gick fort och smidigt. Och inledningsvis kändes allt bra, tills jag andra dygnet insåg att de små marsvinsflickorna var alltför trötta och svaga och därför inte kom igång att dia. Började därför stödmata dem med KMR kattungemjölk för att ge dem en liten hjälp i starten. Tyvärr räckte det inte, båda flickorna hade tappat mycket i vikt och dessvärre förlorade jag den minsta av flickorna. Men den större tjejen hon klamrade sig fast vid livet och med en vilja av stål kämpade hon för sin överlevnad. Hon fick namnet Crestine’s Iron Maiden. Första milstolpen var när ”Iron” 9 dagar gammal äntligen ökat i vikt såpass att hon återigen vägde sin födelsevikt. Samma kväll kunde jag även se hur ”Iron” återfått såpass mycket kraft att hon tydligt orkade visa för mamma Ella att ”jag är intresserad av att ligga nära och även följa efter dig i buren”. Där och då tändes den första gnuttan hopp, både hos mig och mamma Ella, att kanske skulle vår fina lilla tjej klara sig trots allt.
Någon dag senare när jag serverade grönsaker såg jag plötsligt hur lilla ”Iron” provsmakade morot. Helt underbart! Då kändes det verkligen som att den här tjejen hon ger sig inte! Och vis av erfarenhet började jag blanda i lite criticalcare i hennes vällingblandning, för att ge henne fibrer och hålla magen igång. Därefter började ”Iron” provsmaka allt mer, hon började äta hö och grönsaker och då också successivt öka i vikt . Och från att inledningsvis tappa det hon ökat varje gång jag var tvungen att lämna henne och åka iväg och jobba så blev hon allt mer stabil viktmässigt. Å nu idag när ”Iron” är två veckor gammal har hon passerat 100g-gränsen med råge! Hela 111g väger hon idag och nu börjar jag hoppas på riktigt att jag ska få behålla min fina lilla marsvinsflicka. Samtidigt vet jag att hon har lång väg kvar. Hon kommer fortsatt stödmatas med välling + criticalcare-blandning och sannolikt kommer hon inte uppnå sina 300g vid fem veckors ålder. Men vi har ingen brådska, utan vi har tålamod att låta det ta den tid det tar. Och lilla ”Iron” hon ska ingenstans, utan hon stannar här så länge tills jag är alldeles säker på att hon växer som hon ska och mår bra.
Utställningsåret & Årets marsvin 2019
Utställningsåret 2019 summeras. Året gav våra utställda marsvin en rad cert, CK, BIR, BIR-R, BIRjr, BIRjr-R samt BISjr- och BIS-placeringar. Utställningsresultaten resulterade i flera nya champions. Däribland våra två första egenuppfödda champions i våra raser – en stor milstolpe för vår lilla uppfödning.
Presenterar stolt vår första argente-champion SCH Crestine’s Evanescence och vår första chokladteddy-champion SCH Crestine’s Jaspar.
Listan för Årets marsvin 2019 inom SMF är klar och såhär placerade sig våra marsvin:
Eng crested flerfärgade
4. SCH Wiiks Lucia (solid cinnamonagouti) 267p
6. NordJrV-19 SCH Amiras Centrisk (solid cinnamonagouti) 210p
9. SCH Crestine’s Evanescence (greysilverargente) 154p
18. SCH Wiiks Isabelle (solid greysilverargente) 60p
19. Cleo’s Stormy (solid creamagouti) 52p
Teddy
11. SCH Crestine’s Jaspar 197p
41. Crestine’s Icona 72p
56. Crestine’s Gandalf 40p
81. Crestine’s Atlas 20p
81. Crestine’s Florence Nightingale 20p
Och totalt placerade sig vår lilla uppfödning SMF 114 Crestine’s på plats 34 i uppfödarligan med totalt 503p för ovanstående 6 egenuppfödda utställda djur.
Detta var också året då vi hade våra första exporter. Två av våra teddy flyttade till grannlandet Danmark och där har det gått fantastiskt bra på utställningarna för Crestine’s Lhisa. Stort grattis och tack till Sarine / Opdraet By Underland för att du ställer ut Lhisa och visar henne så bra.
Nytt hem för Eclipse och Mars
På nyårsdagen flyttade två mysiga marsvinskillar till nytt hem. Eclipse och Mars flyttade hem till Miranda med familj. Lycka till som nyblivna marsvinsägare och hoppas du/ni och marsvinspojkarna kommer trivas tillsammans ??
Båda marsvinspojkarna fick en tuff start i livet och här kan ni läsa om deras båda historier:
Eclipse: http://www.crestines.se/2018/02/02/ibland-blir-det-inte-som-man-tankt-sig-och-en-liten-overlevare/
Mars: http://www.crestines.se/2019/11/11/mars-var-lille-krigare/
Dubbelutställning i Landskrona 30 november
Den 30 november var vi iväg på dubbelutställning i Landskrona. Det var förvisso ett tag sedan nu, men livet kom liksom emellan och jag har därför prioriterat annat än hemsidan. Tänkte ändå jag skulle berätta lite kort om dagen. Som alltid åkte jag hemifrån alldeles för tidigt på morgonen. Kl 4:30 satt jag mig i bilen härhemma. Kl 5 hämtade jag upp Ann-Marie i Lerum, därefter Barbro i Landvetter och strax efter kl 6 mellanlandade vi i Särö hos Carina. Där lastade vi om och åkte vidare alla fyra tillsammans i Carinas bil som är lite större än min bil.
Det blev en trevlig dag i Landskrona, bra bedömningar, flera cert, några BIR och BIR-R samt inte mindre än två nya svenska champions: SCH Crestine’s Jaspar (teddy chocolate/buff/white) och NordJrV-19 SCH Amiras Centrisk (eng crested solid cinnamonagouti). Killarna firade kungligt med morot!
SCH Crestine’s Jaspar är min första chokladfärgade teddy som blir champion, så lite utav en milstolpe för våra chokladteddy.
Mars – vår lille ”krigare”
En torsdagskväll (den 19 september) när jag kommit hem efter kvällsjobb hade Cassiopeja fött sin kull, tre underbara teddymarsvinspojkar. Tyvärr lämnade en av pojkarna oss och vi höll tummarna att de andra två skulle få stanna, växa och bli stora. Inledningsvis såg det bra ut och de två marsvinspojkarna fick namnen Merkurius och Mars. I samband med namngivningen visste jag ännu inte hur bra namnen skulle passa de båda nyfödda marsvinspojkarna, utan det kom tiden att utvisa.
Namnet Merkurius kommer från romersk mytologi, där Merkurius var guden av snabbhet, handel och kommunikation. Merkurius har givit namn till planeten Merkurius, vilket är ett vanligt fenomen då det kommer till planeterna i vårt solsystem. Dock så spekuleras det om att det troligen finns en sammanhängande bakgrund till att han fick namnge just den planeten. Planeten Merkurius rör sig snabbast av alla i solsystemet, och inom den romerska mytologin var Merkurius bland annat känd för att vara en fartfylld budbärare. Vår lille Merkurius var just en fartfylld liten sprallig marsvinspojke som samtidigt höll sig nära sin mamma såsom planeten Merkurius närhet till solen. Merkurius utvecklade sig och gick upp i vikt helt enligt plan såsom små marsvinspojkar brukar när de både diar och tidigt lär sig äta riktig mat.
Namnet Mars kommer också från den romerska mytologin, där Mars var krigsguden. Till honom ställde romarna böner och löften i krig och fältslag. Romarna valde även att namnge planeten Mars efter sin krigargud på grund av den röda färgen på planeten som leder tankarna till blod. Det är järnmineraler i planetens jord, dvs järnoxid = rost, och därmed får jorden och dammet på Mars atmosfären att framstå som rödaktig. Vår lille Mars fick namnet Mars eftersom han var den mest rödaktiga av de två bröderna. Hans rödgruppsfärg är buff medan Merkurius rödgruppsfärg är cream. Att lille Mars dessutom skulle få kriga lite mer för att få möjligheten att växa och bli stor hade vi ingen aning om där och då, utan namnen var som sagt ett färgmässigt val.
På bilderna ovan är de båda bröderna en dag respektive en vecka gamla. På den andra bilden ser den uppmärksamme att Mars är mindre än Merkurius. När de var nyfödda skiljde det endast 3g, men allt eftersom dagarna gick syntes en alltmer markant storleksskillnad. Lille Mars var dock hela tiden pigg och åt med en enorm aptit. Och trots att han tidigt åt såväl hö och kraftfoder som grönsaker gick han upp bara ytterst lite i vikt… men trenden var uppåtgående och för att hjälpa honom på traven lite började jag tilläggsmata ett par mål om dagen (dvs inte istället för övrig mat utan som ett extra tillskott i tillägg till). När han sedan dessutom började bli lite oproportionerlig i kroppen med tunna skuldror och bred mage började mina tankar gå åt omogen tarm och jag sökte efter information på nätet. Jag var inte säker på om det var det men ville ändå läsa på lite mer för att bilda mig en uppfattning om jag skulle kunna hjälpa lille Mars eller om han kanske drabbats av ett tillstånd med dyster prognos. Det jag kunde läsa mig till var mer positivt än jag befarade. Det stod bl.a att om man behandlade tillståndet rätt skulle man kunna rädda marsvinet och den rätta behandlingen var fiber. Så jag beslöt mig där och då för att göra ett försök. Så från ca 2 veckors ålder fick Mars nu dagligen Criticalcare blandat med Fortimel för extra energi. Han åt även det med god aptit. Och sakta men säkert började något hända. Hans tidigare så tunna kropp började fyllas ut. Vid 6,5 veckors ålder hade han passerat 300g och var redo att flytta till en av våra vuxna hanar, Crestine’s Eclipse. De har nu bott ihop i ungefär en vecka och trivs mycket bra tillsammans lille Crestine’s Mars och Crestine’s Eclipse. En liten ”krigare” tillsammans med en vuxen marsvinskille som också hade en tuff start i livet som prematur. Två fina överlevare som nu lever tillsammans. Och Mars fortsätter med sin fiberrika kost, så vi förhoppningsvis får se honom växa och bli stor.
Dubbel kvällsutställning i Brändåsen 3 augusti
Den 3 augusti var vi iväg på dubbel kvällsutställning i Brändåsen. Lite skönt att inte behöva checka in förrän vid lunchtid. Det gjorde att vi kunde åka hemifrån under förmiddagen. Vanligtvis när utställningarna hålls i Landskrona är det incheck kl 8/8:30 och då får jag åka hemifrån redan kl 5 på morgonen. Nu kunde jag istället äta frukost i lugn och ro innan det var dags för marsvinen att komma ner i sina transporter och göra mig redo för avresa tillsammans med Maria W.
Strax innan kl 12 anlände vi Brändåsen och checkade in. Strax därefter började utställningen och bedömningarna. Det blev en hel del väntan för min del. Sedan hände plötsligt allt på samma gång. Då skulle såväl mina tre crested töser upp på domarbordet samtidigt som det var dags för vår teddy junior Crestine’s Jaspar att bedömas. Tack vare snälla vänner som hjälpte mig med marsvin och utställningsplattor gick logistiken ihop.
Resultatet för dagen blev ett antal cert och en ny svenska champion – SCH Wiiks Lucia. Lucia blev även BIR-reserv i båda utställningarna med gick tyvärr inte vidare till stora BIS-finalen.
Allra bäst gick det för vår egna teddyjunior Crestine’s Jaspar. Han belönades med två cert, blev BIR-junior-reserv i ena utställningen och BIR-junior i den andra där han även slutade som BIS-junior 4 .
Kvällsutställning innebar att vi lämnade lokalen i Brändåsen sent på kvällen och körde sedan hemåt västkusten. Trött och nöjd landade jag hemma vid kl 01:40.
Även idag 17 augusti när detta skrivs har det varit utställning, men tyvärr hade vi inte möjligheten att vara med. Laddar istället för Nordiska Mästerskapen som går av stapeln om ett antal veckor.
En tuff start i livet…
På morgonen dagen innan midsommar hittade jag en av mina högdräktiga marsvinshonor i sin bur liggandes alldeles stilla och med kraftig slagsida. Hon hade drabbats av en stroke. Så istället för att hitta små bebisar vid henne möttes jag av detta. Vid första anblick var jag inte ens säker på att hon levde. Men när jag tog upp henne såg jag att hon var vid liv om än mycket medtagen. Väldigt ledsen och rädd att mista både mamma Pretty och barnen hon bar i sin mage, virade jag in henne i en handduk och bar henne med mig . Gjorde iordning en av våra duvtransporter, la henne sedan däri och ställde henne tyst, lugnt och mörkt i hopp om att hon skulle återhämta sig. Sedan hände något smått fantastiskt bara en halvtimme senare. Pretty födde trots sin stroke tre små välskapta bebisar, en pojke och två flickor. Eftersom Pretty var så dålig kunde hon inte ta hand om sina bebisar själv. Däremot fanns jag där. Jag tog bort fosterhinnor och frotterade bebisarna torra samt klippte navelsträngar. Trots sitt kritiska tillstånd var Pretty en fantastisk mamma som lät de små ligga nära och dia plus att hon pratade med dem. Däremot var jag osäker på om och isåfall hur mycket mjölk hon producerade, så jag började tidigt handmata bebisarna.
Tyvärr såg jag inga tecken till någon återhämtning för finaste Pretty (hon kunde varken äta eller dricka själv utan jag hjälpte henne med allt) och de kändes inte värdigt, utan jag tog det svåra beslutet att låta henne somna in. Vanligtvis får våra teddybebisar namn enligt temat gudar/gudinnor, vampyrer och sagofigurer. Men för just denna kullen blev det självklara valet att frångå temat och bokstaven L som egentligen stod på tur och istället namnge dem alla efter sin fantastiska mamma. Bebisarna fick därför namnen Crestine’s Pretty Sweet, Crestine’s Pretty Cute och Crestine’s Pretty Cool. Kullbilder och individuella bebisbilder på dem finns på vår kullsida Kullar 2019. När Pretty så tragiskt hade lämnat oss fick bebisarna en mycket bebis-kär fostermamma Wonder (sonens abypet). Wonder tog hand om bebisarna såsom om de vore hennes egna. Hon erbjöd närhet, putsade och skötte dem små exemplariskt och lät dem även snutta även om det inte kom mjölk samtidigt som jag fortsatte handmata.
De små matades inledningsvis varannan timme första dygnet och sedan glesade jag ut det till tre timmars mellanrum samtidigt som mängden mat successivt ökades. KMR kattungemjölk åt de alla tre med mycket god aptit. Att handmata små marsvinsbebisar är således mer eller mindre ett heltidsjobb de första veckorna. Och eftersom jag jobbar heltid på mitt ordinarie jobb som specialistsjuksköterska inom intensivvård insåg jag tidigt att jag behövde ta hjälp för att tillgodose marsvinsbebisarnas behov av mat var tredje timma. Underbara Marie som har Sockergrynets marsvin har ställt upp och hjälpt mig och Wonder att ta hand om ”Prettybebisarna”.
Nu har bebisarna hunnit bli 2,5 veckor gamla. De äter välling med god aptit och har (äntligen!) så smått börjat smaka hö, gräs och grönsaker. Vi märker att de jämfört med om de diat sin mamma ligger lite efter viktmässigt, i och med att de varit så väldigt förtjusta i just vällingen och att det varit lite trögt att få dem att börja äta annan mat. Men nu är de på gång och vi håller tummarna för att vi ska få behålla dem alla tre. De har också blivit allt mer tuffa och företagsamma. De tar sig fram obehindrat och hänger gärna ut över burkanten och spanar efter mat. Tuffast av dem alla är minstingen Crestine’s Pretty Cool även kallad ”Coolingen” (efter det att min yngste son kallade honom det när jag satt vid köksbordet och matade honom en av de allra första dagarna). Lille Coolingen har vågat sig på konststycket att hoppa från hustaket och vidare upp på burkanten där han spatserar obekymrat. En tuff liten kille!
På bilderna ovan ses Coolingen promenera på burkanten (mitten samt t.h) och en av hans systrar (t.v) hänga över burkanten. Och efter den tuffa och omtumlande starten i livet för dessa små gyllene teddybebisar hoppas vi och håller tummarna för att de nu ska får stanna alla tre.