Stora flyttdagen

Under söndagen 8 juli flyttade våra små teddymarsvinspojkar Crestine’s Fahrenheit och Crestine’s Farynx till sitt nya hem hos Polly och Maja. Lycka till som nyblivna marsvinsägare. Hoppas ni och marsvinspojkarna kommer trivas med varandra.

    

Även charmige Crestine’s Eclipse flyttade i söndags. Han flyttade till sitt nya hem hos Marie / SMF 509 Sockergrynets marsvin. Eclipse föddes för tidigt och var den enda som klarade sig i sin kull. En liten överlevare som nu blivit stor. Marie var på besök hemma hos oss strax efter det att Eclipse föddes och har sedan följt honom under uppväxten. Och det känns extra bra att det är just till Marie som Eclipse flyttar.

    

Vårens kullar … och dem som aldrig blev :(

Under våren har det fötts några kullar hos oss, både teddy och solida argente. Den 22 maj fick vi en teddykull. Vår första kull med enbart chokladfärgade teddymarsvinsbebisar. En milstolpe! Tre fina välmående bebisar, två pojkar och en flicka. Flickan fick namnet Crestine’s Florence Nightingale efter den första sjuksköterskan. Fortsatte hela den kullen på det medicinskt-naturvetenskapliga temat och gav pojkarna namnen Crestine’s Farynx och Crestine’s Fahrenheit. Känns som en kull med bra pälsar och det ska bli kul att följa dem små framöver.

  

  

Bara någon dag innan teddykullen, den 19 maj, föddes en kull där jag hade förväntat mig solida argente/agouti men vi istället fick två bedårande söta self-bebisar. Men hur kom det sig då att de blev selfar när vi väntade oss solida argente och solida agouti? Kullen var ett litet avelsprojekt med syftet att få in solidargente på teddy.  Och eftersom jag  vid tiden för parningen inte hade någon passande solid argente/agouti hane passade det extra bra att vår nonself solid silverargente hona Quanah parades med Azkaban, teddyhane i färgen chocolate/cream med pinkeyed-anlag. Tanken var då  som sagt att få solider med teddyanlag. Ett litet avelsprojekt i all sin enkelhet… Eller i teorin är det enkelt. En solid argente ger solid anlaget vidare till sina ungar. Och alla marsvinsungar efter en solid argente och en icke-agouti/argente bör bli solid argente alternativt solid agouti, förutsatt att de får solidanlaget.

I praktiken då? Ja där slumpade de sig som så att  båda marsvinsungarna i kullen blev self. Slutsatsen jag dragit: Quanah har således ett a-anlag för icke-agouti/argente tillsammans med sitt solidanlag/ar-anlag. Hon har även genotyp Ee och kan därför ge vidare e-allelen som gör att de bebisar som får det anlaget tillsammans med samma anlag från sin far inte visar svart pigment utan döljer således ev tickning. Crestine’s Behemoth som är lilacfärgad fick inte fick något solidanlag från mamma Quanah. Istället fick han ett anlag för icke-agouti/argente. Och tillsammans med  motsvarande anlag från sin pappa blev han  self. Eftersom mamma har röda ögon och pappa bär anlag från röda ögon nedärvde Behemoth detta anlag från båda sina föräldrar. Han blev således self lilac. Crestine’s Beyoncé blev cream med dubbla ee-anlag (ett från vardera föräldern). Hon visar med andra ord inte svart pigment och kan således bära ar-anlag för solid under creamen, förutsatt att hon fått det anlaget från sin mamma (isåfall genotyp aarBbcdcreePp).

En liten reflektion från mig… Tittat en del i stamtavlorna och solida argente är inte färgavlade på samma sätt som exempelvis self black eller nonself solid agouti. Avelsmaterialet för solida argente är för litet för det, så man har blandat in en del cream och golden m.fl. Och med det i åtanke är det inte konstigt att det blev som det blev i kullen. Då funkar ju liksom inte den teoretiska genetiken i praktiken. Utan dolda anlag finns och poppar upp. Utmaningen framöver blir att försöka ”späda ut” och avla bort selfanlaget m.m. Vilket görs bäst genom att avla solid argente med solid agouti och till viss del vanlig argente och blanda in self endast i undantagsfall. De solida agouti har färre andra färger inblandade (än solida argente har) och ger då förhoppningsvis färre överraskningar rent färgmässigt. Och det där med genetisk analys av stam och kunskaper inom genetik är trots allt inte så dumt, snarare en förutsättning. Känns ändå bra att kommit fram till hur jag ska komma vidare. Framöver blir det avel med fokus på solid argente & solid agouti  i färgerna cinnamon och silver. Så med tiden så… kan jag nog nå målet.

Tredje kullen föddes på självaste nationaldagen. När jag gick upp på morgonen överraskades jag av att Ace hade fött sin kull en dag tidigare än beräknat. En kull med ljuvliga solida argentebebisar! Tre fina solida argentebebisar, en flicka och två pojkar. Plus ytterligare en liten medtagen flicka som tyvärr inte klarade sig. Mamma Ace och hennes tre bebisar mår fint och de små växer så det knakar. En av ungarna i kullen är en helt underbar fin liten solid silverargente pojke som jag hoppas mkt på, Crestine’s Coldplay.  Min första solida silverargente! Givetvis stannar han och bidrar till fortsatt avel när han blivit lite äldre. Dessförinnan är planen att han skall ställas ut. Delar med mig av foto på Ace med sina nyfödda bebsiar samt två foton på Coldplay, ett som nyfödd och ett nytaget. Han och syskonen blir 2 veckor gamla idag.

  

  

Planen var ytterligare en kull solider som var beräknade att födas i början av juli. Vår fina solida cinnamonagoutihona Galant var parad med Xaron cinnamonargente som just nu är på besök hos oss (han bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark). Just denna kullen såg jag mkt fram emot eftersom jag är speciellt förtjust i cinnamon. Men ödet ville annorlunda… Tyvärr drabbades Galant av komplikationer efter 6 veckors dräktighet. Hon började blöda och blev snabbt dålig. Åkte in akut till Blå Stjärnan. Ultraljud visade inkapslade outvecklade foster i ena livmodern samt missfall i den andra. Galant lades in med smärtlindring etc plus matades med criticalcare för att förbereda för operation. Men det blev ingen operation, utan hon blev snabbt sämre med sepsis och toxikos. Och jag fick ta det oerhört svåra beslutet. Finaste älskade Galant fick somna in lugnt och stilla i mitt knä. Sent på kvällen blev begravningen, och när jag efteråt skulle lägga mig och sova såg jag från min balkong ett magiskt ljusfenomen där himlens molntäcke liksom öppnade sig. Det var min älskade Galant som gick över regnsbågsbron. Vila i frid finaste tjejen! Saknar dig oerhört.

  

  

Vår första abessinierkull

I slutet på sommaren 2017 flyttade hon hem till oss, söta Katlas Wonder Woman.  Som ”en katt bland hermelinerna” kom denna lilla abessiniertös in i vår flock med teddymarsvin. Och hon välkomnades av teddymarsvinsdamerna som om hon alltid bott här. Under hösten följde Wonder med på sin första utställning och belönades med hederspris för sin charm. Förutom att Wonder har ett härligt temperament så har hon dessutom en speciellt häftig färg & teckning som vad jag förstår är rättså ovanlig på abessinier, orangeagouti/golden.

  

Under hösten/vintern kom sonens önskan om en egen kull med små abybebisar. Vi fick då förmånen att låna hem en trevlig abessinierhane från Wonders uppfödare, Katlas Xtra. Han och Wonder fick flytta ihop och resultatet blev vår första abykull som såg dagens ljus den 16 mars.  Totalt tre stora fina abybebisar. Två flickor som mest troligt är brindle roan, en av dem är ljusare och en mörkare. Och en lovande liten pojke som troligtvis är goldenagouti/golden/white.

 

De små abybebisarna är än så länge bara några dygn gamla, välmående och mkt pigga (dem skuttar glatt runt i hela bokhylleburen) och dem växer så det knakar! Våren på gång mån tro?! 😉 Och vi ser fram emot att se hur de utvecklas vidare. Om någon av dem stannar eller om vi kommer se till att de får flytta till nya bra hem när de blivit större är i skrivande stund för tidigt att uttala sig om (därför är dem alla ”standby”). Likaså om det kommer bli fler abykullar hos oss framöver. Abessinier är för oss en ny ras och vi vill se hur de små utvecklar sig innan vi bestämmer vidare.

Ibland blir det inte som man tänkt sig… och en liten överlevare.

Årets andra kull föddes sent på kvällen 25 januari. Jag hade precis kommit hem från kvällsjobb och såg att Aura hade fött sina bebisar några dagar innan beräknad födsel, totalt 6st(!!!) teddymarsvinsbebisar. Allt måste ha gått såpass fort att Aura inte hann med, för tre av bebisarna låg kvar i sina fosterhinnor. Endast tre överlevde födseln, en viktmässigt normalstor pojke och två små flickor. Alla var de prematura och delvis pälslösa. Framförallt på bakkroppen, vilket  den uppmärksamma kan se på övre högra fotot.

  

Eftersom de var såpass prematura och små befarade jag att Auras bebisar inte skulle klara sig och tyvärr blev det så, delvis… De två flickorna var för små och orkade inte. Kvar blev pojken, en liten  överlevare. Efter att initialt minskat i vikt, såsom små marsvinsbebisar gör, började han sedan öka i vikt, sakta, sakta. Och efter en omtumlande start i livet har nu lille Eclipse hunnit bli 1 vecka gammal, igår på 1-veckasdagen passerade han 100g-strecket och han fortsätter öka.  Nu törs vi hoppas och vi håller tummarna för honom och för att Aura ska få behålla sin lilla bebis.